To know what to say.

Hihi pirrpirr det kittlas i mig! Det är så fint att man kan höra någons röst i telefonen! Jag vill byta ut alla låtar på Nettan mot rösten i telefonen! Killkillpirrpirr!
Och snart åker jag till Uppsala! Jag ska bara till skolan och laborera lite med växtceller först!

Om en och en halv timme har jag sista provet i biologi b, om hormoner och nervsystemet. Sen är det bara en labrapport kvar på den kursen. Hade det här varit ett eller två år sedan skulle det ju känts helt överkomligt, inte som att springa ett marathon. Men nu är det nu, och jag ska väl inte ljuga och påstå att jag alltid haft lätt att motivera mig, men nu är det helt omöjligt. Jag har ett motivationsproblem som ökar exponentiellt allt eftersom studden närmar sig. Och det är ju inte alls bra, för det är nu på slutet man ska kunna bita ihop och prestera allt man inte riktigt presterat resten av året. Impossible!

Jag vet en låt, som går såhär:
sånt är livet
sånt är livet
så mycket falskhet bor det här
den man förlorar
vinner en annan
så håll i vännen
som du har käääääääär

Nu ska jag låsa in mig på toa, sjunga på den låten och gläppa med lyset. Det är sånt man gör ibland.

Shit, jag försökte just dricka läsk, men det är ju sjukt svårt. Varje klunk känns som när vi tuggade c-vitamin-brus på jumpan i åttan (tyvärr var det inget moment i själva jumpakursen som vi var tvugna att genomföra, även om det hade varit roligt, det var bara sånt vi gjorde i omklädningsrummet när vi "drack vatten" eller "bytte tampong"). Fradgan flödar! Tusen nålar på tungan! Haha. Äckligt. Nu vet jag det, så nu behöver jag aldrig mer försöka. Det är ju lite synd att det inte går att dricka läsk, för ibland vill man bara ha pure flytande socker men man kanske inte har saft hemma fast man har kanske lite läsk för sån har mamma och pappa när de bjuder bekanta på välkomstdrink.

werulfgbdcansdb fqerkfguqerhnjkdfn,.smdfncm,dnvd som att bli slagen i huvudet

och det där betyyde att popklubben var bra!

Idag har varit en alldeles förtjusande dag. Jag satt ute på gården med nakna ben och läste DN PåStan, sen cyklade jag till Emelie, drack te och åt mackor. Jag ska bjuda henne på paj - matpaj! - nästa vecka, och i eftermiddags ringde Agnes för vi ska på Phone Me imorgon. Ibland är livet himla fint!
Ja, om en vecka är det Valborg och då ska jag träffa alla Uppsalas gullungar! Och tionde maj kommer Housewives till Falun! Och sen tar jag studenten och lämnar Falun här, medan jag tar mitt pick & pack och bosätter mig i Stockholm!

Jag började gråta när jag cyklade hem från stallet för jag började tänka på hur det kommer vara att cykla hem från Laica sista gången innan jag flyttar. Och nu har jag gåshud för jag tänker på BD:s spelning för Anders Göthberg, den de ska ha på Way Out West. Om jag inte kan gå på den för aqtt jag jobbar (vilket antagligen kommer vara fallet), då..ja, då kommer jag ligga i fosterställning någonstans på Danderyds Sjukhus och skära mig i handlederna, nynnandes på I'll be gone.
Joel Alme är bra också.

Läkare jag regelbundet träffat under gymnasietiden:

• Neurolog
• Kardiolog
• Gynekolog
• Psykiater
• Akutläkare? Existerar såna? Ahmen ni vet, de som hänger på akuten.

Hahahahahaha. Lägg därtill en psykolog. Och man bara älskar sitt liv!

Jobbigt när jag är på övervåningen och värktabletterna är på nedervåningen. Men det löste sig. Man får se till att skynda sig mellan kramperna. Eller så har man en pappa som kan bära en.
I övrigt: inte mycket. Jag längtar till Stockholm. Och har drömt blodiga mardrömmar.

Jag har laddat mobilen nu. Så. Alla som känner att de har upplysningar om hur ett så kallat PM ska se ut - eller som har papprena om PM som man fick när man fick texthäftet till nationella i svenska b - får gärna höra av sig. Ni har ju numret i telefonboken, kom igen, jag vet det.

Det är förresten fullt rationellt att blogga när man borde

• öva tal
• skriva pm
• plugga psykologi
• repetera matte

Fullt rationellt!

Satans jävla skitliv allt går åt helvete på exakt samma dag jag hatar hatar hatar mitt liv. Först är jag dum i huvudet på antagningsprovet till läkare - JA ALLA NI SOM SA ATT JAG INTE KAN, NI HADE RÄTT, KÄNNS DET BRA? - sen står jag på centralen och väntar på Christian i 55 minuter menhan kommer aldrig det enda som händer är att batteriet på min mobil tar slut så jag kan inte träffa Sanna heller för jag hittar inte exakt till Fryshuset och imorse fick jag mens för min kropp fattar inte att jag äter p-piller allt är skit jag hatar mitt liv jag önskar att jag hade batteri på mobilen så att jag kunde ringa mamma, nu får jag sitta ensam och gråta.

Vad det är tråkigt att packa. Det enda som är tråkigare är nog att packa upp. Om jag skjuter upp packandet till kvällen innan - undantagslöst - så skjuter jag upp uppackningen tills att jag glömt bort vilka kläder som ligger gömda i den där väskan/påsen som är insparkad i mitt rums allra mörkaste hörn. Jag hoppas djupt och innerligt att så inte blir fallet när jag flyttar för då kommer jag

1. missa studentbalen eftersom att jag måste vara hemma och packa (jag flyttar alltså dagen efter srudentbalen)
2. få gå naken de första 7 veckorna i Stockholm, då det är tiden jag antar det kommer ta att glömma hur alla mina kläder ser ut

Det var obehagligt att vakna i morse. För det första vaknade jag alldeles alldeles för tidigt. För det andra kunde jag inte röra på mig för att det kändes på riktigt som om mina ögon skulle ramla ur. Men jag gick upp ändå. Och åt frukost. Som jag kräktes upp. Det var äckligt och gjorde ont i huvudet. Efter det tänkte jag att det är himla dumt att cykla till skolan och glra två prov när man har så ont i huvudet att man inte kan äta och knappt kan röra på huvudet. Så jag la mig i mammas säng.
Nu gör det bara ont i huvudet om jag skakar på det eller går i trappen. Klar förbättring.

Min kropp är för liten. Mest för liten på bredden. Vi räknade ut BMI på lunchen idag, jag vet inte varför, men vi gjorde det. Och kom fram till att min kropp är liten och tunn (framförallt tunn) som en sparvungekropp. Kanske är det därför jag är sjuk hela tiden.
Så då borde jag börja äta mer, men jag äter liksom hela tiden. Glass mat mackor frukt flingor och jag dricker mjölk till maten, såndär bäbismjölk med 3 % fett. Jag skulle inte hinna äta mer. Inte kan jag göra två saker samtidigt heller, prata i telefon och gå samtidigt (speciellt i trappor) är dödsdömt, tänka är supersvårt om jag inte ligger ner. Att jag skulle kunna äta och göra något annat (läxor, cykla, städa) samtidigt är ungefär lika sannolikt som att människan skulle kolonisera Jupiter. Jag måste liksom vänta med drickandet tills jag ätit färdigt, annars tappar jag takten i ätandet! Att äta kräver fokus.

Mitt huvud är tomt. Det snöar ute. Jag har hundratusen saker att göra i skolan. Jag har inte haft lust alls att gå i skolan på så många år. Man biter liksom bara ihop. Men. Snart tar jag studenten, sen flyttar jag till Stockholm. Jag tror att allt kommer bli mycket bättre när jag flyttat till Stockholm. Bara det faktum att inte alla vet allt om varandra kommer bli som gyllene heroin rakt in i halspulsådern - jag kommer älska det och aldrig vilja lämna det.

Min hals är svullen på något skumt sätt så att jag har mått illa sen i tisdags.

Just nu är min mamma extra glad att jag aldrig har läst VeckoRevyn. Jag har precis berättat fär henne att de flesta tjejer i min ålder rakar sig mellan benen. Vi tycker att det är sjukt.

Anders Göthberg hoppade från Västerbron i lördags. Fick jag veta nyss.
Egentligen kanske det är lite fånigt att bli såhär ledsen när en gitarrist i ett band dör. Men:

1. Det är alltid sorgligt när människor inte vill leva längre. Alltid.
2. Jag börjar så lätt tänka på Petra när unga människor dör.

Inatt ska jag lyssna på Broder Daniel. Ja, det ska jag.