en blogg med pretentioner
Om jag är uthållig kan det här bli det längsta inlägget i den här bloggens historia. Jag väntar på att H ska komma hem från Södertälje så att jag kan åka hem till henne med en flaska vin.
Jag har verkligen redan tröttnat på att skriva.
Jag tänkte fördriva tid genom att blogga.
Jag orkar inte ens skriva hela första stycket som jag tänkt det, innan jag bryter ihop.
Det kanske är för att det är mitt liv jag skriver om. Inte för att jag har så jättemycket emot mitt liv. Och nu när jag skriver "mitt liv" kryper det i mig, för det känns så patetiskt. "Mitt liv". "En blogg om mitt liv", det fattas bara att jag har det som underrubrik till hela bloggen.
Och nu kryper det unedr huden när jag tänker på hela bloggen, liksom idén med den här bloggen. Att jag sitter och klämmer ur mig massa floskler som andra kan läsa och inse hur dup jag är? "En blogg med pretentioner" kan den få heta, bloggen. För det känns som att jag alltid skriver bajsnödiga saker om Smärtan och Förut och Att Fly.
Ju mer jag tänker på den här bloggen noggrant, desto mer krymper min självrespekt.
Det är väl nu man borde sluta. Och radera alltihopa.
Jag har verkligen redan tröttnat på att skriva.
Jag tänkte fördriva tid genom att blogga.
Jag orkar inte ens skriva hela första stycket som jag tänkt det, innan jag bryter ihop.
Det kanske är för att det är mitt liv jag skriver om. Inte för att jag har så jättemycket emot mitt liv. Och nu när jag skriver "mitt liv" kryper det i mig, för det känns så patetiskt. "Mitt liv". "En blogg om mitt liv", det fattas bara att jag har det som underrubrik till hela bloggen.
Och nu kryper det unedr huden när jag tänker på hela bloggen, liksom idén med den här bloggen. Att jag sitter och klämmer ur mig massa floskler som andra kan läsa och inse hur dup jag är? "En blogg med pretentioner" kan den få heta, bloggen. För det känns som att jag alltid skriver bajsnödiga saker om Smärtan och Förut och Att Fly.
Ju mer jag tänker på den här bloggen noggrant, desto mer krymper min självrespekt.
Det är väl nu man borde sluta. Och radera alltihopa.
a room of one's own
Om någon försöker få mig att gå hemifrån de närmsta arton timmarna kommer jag bita mig fast så att personen i fråga får dra tills mina tänder lossnar.
Tre dagar på sjukhus - som patient, komplett med venport och 24-timmars hjärtövervakning - har fått mig att inse vad som är viktigt i livet; ett eget rum. Där jag bestämmar vem fan som kommer in och vrider, klämmer, sticker i mig. Tyvärr blev jag varse detta flera år sedan, men ändå.
Och ändå vill jag bli läkare. Det är mystiskt, det där med den mänskliga logiken.
Tre dagar på sjukhus - som patient, komplett med venport och 24-timmars hjärtövervakning - har fått mig att inse vad som är viktigt i livet; ett eget rum. Där jag bestämmar vem fan som kommer in och vrider, klämmer, sticker i mig. Tyvärr blev jag varse detta flera år sedan, men ändå.
Och ändå vill jag bli läkare. Det är mystiskt, det där med den mänskliga logiken.
jobba med dementa
- Vill du vara snäll och flytta på dig?
Jag flyttar mig ett steg åt sidan
- Mera
- Varför det?
- För att du står i dörren och det är enda vägen ut
- ___ du har bara bh på dig och är bajsig över hela ryggen, du får under inga omständigheter gå ut i korridoren
- Men..
- Det är inte diskuterbart
De testar gränser, de små liven.
Jag flyttar mig ett steg åt sidan
- Mera
- Varför det?
- För att du står i dörren och det är enda vägen ut
- ___ du har bara bh på dig och är bajsig över hela ryggen, du får under inga omständigheter gå ut i korridoren
- Men..
- Det är inte diskuterbart
De testar gränser, de små liven.
reflektion
Det var ganska längesen jag gav upp försöken till ett strukturerat liv med normala relationer. Jag fungerar inte så. Jag skulle aldrig klara av att ha någon slags relation till mig. Jag är ju helt knullad i huvudet.