To know what to say.

Alla som försöker få mig att börja använda foundation kan dra åt helvete. Varför ska jag köpa dyrt kladd att ha i ansiktet bara för att jag har pattar? Jag vill inte ha dyrt kladd i ansiktet, jag får finnar av dyrt kladd i ansiktet och jag tycker inte att använda ännu mer dyrt kladd är en bra lösning på det problemet.
Alla som tykcer att jag är äcklig som inte rakar mig under armarna kan dra åt helvete. Varför är jag äcklig när jag låter bli att raka mig under armarna, men inte pappa eller Kalle eller någon anna med en y-kromosom? Om det inte vore så dyrt skulle jag med glädje färga mitt hårunderarmarna blått och sätta i extensions. 
Alla som tycker att jag är dum i huvudet som färgar håret rött kan dra åt helvete. Finns det någon lag som förbjuder personer med ljusa lockar att göra sig av med dem? Ljusa lockar är skitfult, och jag får göra vad jag vill med mitt eget hår.
Jag ska också börja säga saker som "men lilla flicka, vad har du gjort?!" och se chockad/äcklad ut när släkt och vänner ändrar frisyr och finner resultatet superbt. Bara för nöjet att se dens min, och veta att den inte vet vad den ska säga och att den antagligen vill slå ner mig men inte kan. Om ingen annan beter sig snällt och uppfostrat tänker inte jag heller göra det.
Tänker dessutom börja fråga folk var fan de köper sina kläder, samt kolla på gamla gubbar som vore de vandrande snorloskor, istället för att försynt se ner i marken när de ger mig snorloskeblickar.

Hate me
Do it and do it again

(Förresten. Där bakom Hemköp. Förlåt. The worst mistake to make. Nothing I had to break. Men jag har sönder saker, som sedan inte går att laga. Här på mitt golv bland skärvor och glas.)