To know what to say.

En julhälsning från milslånga cykelturer, långhåriga gräsmattor och solen i ögonen. För så många sorger och liv sedan att allt är suddigt och skimrande och försvunnet. Men ändå, tack och detsamma. Läser du detta? (För jag tänker inte göra som du). (Tidpunkten var förresten 14:14. Eventuellt att jag ska bli ärligt, innerligt vidskeplig nu).

Jag bygger höga, tjocka tegelmurar och bakom dem bygger jag luftslott jag inte vill ha. Skärvorna av allt verkligt ligger kvar nedanför min säng och jag skär mig på dem varje dag jag kliver ur sängen, ändå har jag inte kommit mig för att bygga något man kan känna på, känna av.

Horrace Månstråle är tillbaka nu. Håller mig i handen inatt och alla nätter, över alla moln och förbi alla stjärnor. Nu gör det inget att det blåser, för det är vinden som för oss framåt - Mr Månstråle och mig.