Rymden är bara brist på interymd

Let me forget about today until tomorrow
och sen kan det bara fortsätta så. Perfekt.

Och du. Kära du. Förlåt. Förlåt förlåt förlåt. För min värdelöshet. För att jag inte är som du ville att jag skulle bli. För att jag inte är så glad, för att jag är så blyg, för att jag är så snorkig, för mina genomskinliga pk-floskler. Förlåt för mig själv. Om jag kunde ändra på mig, skulle jag göra det direkt, tro mig. Men jag är för alltid (allmintid) fast i mig själv, detta jag, denna kropp, denna person. Jag tror att det var när jag insåg det, att jag aldrig kommer bli någon av dem jag drömmer om, som alla ångestar och ledsamheter och tårar kom.
That's just sa-ad. I know.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback