To know what to say.

Eller så tog jag tag i saken och söp ner mig och träffade en jag först trodde var Bob Dylan, men det visade sig att han var en jävla mansgris som påstod att alla mina drömmar och mål är falska eftersom  att jag är kvinna (dvs har mutta ist för kuk) och bara vill föda barn fast jag tycker att det var en rätt soft natt ändå på något sätt.

Then take me disappearin' through the smoke rings of my mind,
Down the foggy ruins of time, far past the frozen leaves,
The haunted, frightened trees, out to the windy beach,
Far from the twisted reach of crazy sorrow.
Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free,
Silhouetted by the sea, circled by the circus sands,
With all memory and fate driven deep beneath the waves,
Let me forget about today until tomorrow.