I don't sleep well at all
Sommaren 1992 hade Frankrikes lastbilschaufförer fått nog. Jag vet inte riktigt varför de fick nog just då - sommaren 1992 - eller vad de hade fått nog av, men nog hade de fått. För att visa exakt hur nog de hade fått av det de fått nog av, betsämde de sig för att rada upp sina lastbilar längs den franska motorvägen. Faktiskt mitt på den franska motorvägen, lång och sommarvarm.
- Ärthjärnor! ropade min pappa åt lastbilschaffisarna och pekade fuck you åt dem. Inte för att jag förstod att det där fingret betydde fuck you och inte skulle jag förstått vad fuck you betydde heller, men jag minns att han visade långfingret. Inte för att de franska lastbilschaffisarna brydde sig om vad en svensk på bilsemester tyckte om deras paus i körandet heller, de lät lugnt armen hänga ut genom lastbilsfönstret, med en glödande cigarett mellan pekfingret och fuck you-fingret.
En sommarnatt 2007 hade mina tankar fått nog (som så många andra nätter). Jag vet inte varför de fick nog just då eller vad de fick nog av (det har jag aldrig vetat), men de bestämde sig i alla fall för att blockera mina nervbanor. Jag tror att mina tankar vanligtvis brukar ta vägen från öra till öra, liksom in och sedan ut, när de är färdigtänkta. Den där sommarnatten (som så många andra nätter) åkte de bara in, aldrig ut, för de hade ju fått nog. Detta gjorde mitt huvud så ofantligt tungt och upptaget, 20 000 tankar att tänka på samtidigt är inget att leka med. Speciellt inte när man inte kan tänka färdigt något.
-Ärthjärna! ropade jag till mig själv. Jag pekade fuck you åt mig själv - jag har lärt mig vad det betyder nu - bara för att visa hur irriterad jag var på mina tankar som inte ville röra på sig. Men tankarna bara kollade slött på mig, och fimpade mot insidan av mitt huvud. Och de rörde sig inte, inte alls.
- Ärthjärnor! ropade min pappa åt lastbilschaffisarna och pekade fuck you åt dem. Inte för att jag förstod att det där fingret betydde fuck you och inte skulle jag förstått vad fuck you betydde heller, men jag minns att han visade långfingret. Inte för att de franska lastbilschaffisarna brydde sig om vad en svensk på bilsemester tyckte om deras paus i körandet heller, de lät lugnt armen hänga ut genom lastbilsfönstret, med en glödande cigarett mellan pekfingret och fuck you-fingret.
En sommarnatt 2007 hade mina tankar fått nog (som så många andra nätter). Jag vet inte varför de fick nog just då eller vad de fick nog av (det har jag aldrig vetat), men de bestämde sig i alla fall för att blockera mina nervbanor. Jag tror att mina tankar vanligtvis brukar ta vägen från öra till öra, liksom in och sedan ut, när de är färdigtänkta. Den där sommarnatten (som så många andra nätter) åkte de bara in, aldrig ut, för de hade ju fått nog. Detta gjorde mitt huvud så ofantligt tungt och upptaget, 20 000 tankar att tänka på samtidigt är inget att leka med. Speciellt inte när man inte kan tänka färdigt något.
-Ärthjärna! ropade jag till mig själv. Jag pekade fuck you åt mig själv - jag har lärt mig vad det betyder nu - bara för att visa hur irriterad jag var på mina tankar som inte ville röra på sig. Men tankarna bara kollade slött på mig, och fimpade mot insidan av mitt huvud. Och de rörde sig inte, inte alls.
Kommentarer
Trackback