To know what to say.

Nu har det varit jul och nu har alla fått sina julklappar, vilket betyder att nu ska man skryta om vilka dyra, fina, fantastiska klappar man har fått. Och nu ska man ååååha storögt och säga saker som "men guuuud vad kul" och verkligen verka som att man bryr sig om vad alla andra har fått i julklapp, för det är ju mängden julklappar och från hur många och från vilka som avgör värdet på en person. Att strunta i vad alla fått i julklapp - det gär man bara inte om man vill ha någon umgängeskrets kvar.

För liksom HALLÅ, om man inte ger julklapp till sin allra bästa vän som man alltid har kunnat skrattat med oavsett hur ont man har haft, då är det ju inte ens bästa vän. Det är ju uppenbart. Den kan ha varit den enda som har orkat med att lyssna, kanske till och med den enda som har orkat med tystnaden, men byter man inte julklappar så kan man ju definitivt börja tvivla på om man egentligen har betytt något för varandra. Sen om man låtsas att man har viktigare (?!) saker att prata om, då är det bara att radera den hemska människan ur telefonboken och blocka den på msn och sluta bevaka den på bilddagboken och aldrig mer läsa den jävla personens blogg.