Ibland räcker inte ens en låssmed
Det allra mest konstiga jag vet är att det är så lätt och så enkelt och så roligt att skriva saker när det inte är till skolan man skriver det. När det inte är någon läxa man skriver. Låsning är inte kraftigt nog för att beskriva det jag upplever. Förlamning, apati, koma - då börjar man närma sig.
Likadant med böcker är det. Okok, inte ens på min fritid skulle jag njuta av vare sig Magorian eller Keyes, men jag lovar att om jag så fick läsa Monica Fagerholm i utbildningssyfte skulle jag inte kunna vända ett blad för alla blad skulle ha blivit tunga som plåttak.
Så var det när jag skulle läsa Hemingway i utbildande syfte i våras. Jag har aldrig haft något emot Hemingway, han är så härligt kortfattad och liksom dschdschdsch och jag älskar när han skriver allt vad de dricker (och HUJ vad de dricker), men det gick bara inte. Och sen började jag läsa två dagar innan allt skulle redovisas och det var ju såklart bra.
Och Wilde, det var likadant med Wilde. Till och med med älskade älskade Boye var det likadant.
Likadant med böcker är det. Okok, inte ens på min fritid skulle jag njuta av vare sig Magorian eller Keyes, men jag lovar att om jag så fick läsa Monica Fagerholm i utbildningssyfte skulle jag inte kunna vända ett blad för alla blad skulle ha blivit tunga som plåttak.
Så var det när jag skulle läsa Hemingway i utbildande syfte i våras. Jag har aldrig haft något emot Hemingway, han är så härligt kortfattad och liksom dschdschdsch och jag älskar när han skriver allt vad de dricker (och HUJ vad de dricker), men det gick bara inte. Och sen började jag läsa två dagar innan allt skulle redovisas och det var ju såklart bra.
Och Wilde, det var likadant med Wilde. Till och med med älskade älskade Boye var det likadant.
Kommentarer
Trackback