To know what to say.

Idag har jag varit så hemskt duktig som man bara kan vara vid yttersta specialfall. Jag gick på eneglskan trots att jag var hemma på lunchen och trots att jag var tvungen att ta jättekass buss, jag unnade mig massa klementiner och jag skrev färdigt och skickade in recensionen på Den Värdelösa Boken.
Jag tycker synd om boken som var så värdelös. Författaren är den dåliga. Av alla bra engelskspråkiga författare som finns - Doris Lessing får ju nobelpriset om en vecka, varför kunde vi inte fått läst Lessing? - fick vi läsa Michelle magorian. ?! Det står väl inte på förrän vi får läsa typ Marian Keyes också. Då hoppar jag av. Då är det liksom ingen mening längre.