To know what to say.

Det är bara lite svårt att se meningen med någonting ibland. Allt kan inte alltid vara lätt och självklart. Berättade jag om Lupe Velez, som tog massa piller och sen, när hon skulle spy upp dem, slog huvudet i toan, svimmade och drunknade? Gjorde jag det? Jag tror att jag glömde henne. Men jag tycker ändå mest om Esther, hon som satte sig på stranden och bara väntade på tidvattnet. Hon hade tagit av sig skorna och ställt dem längre upp. Eller när hon simmade och simmade.  Eller  när hon försökte rymma och insåg att pengarna  bara räckte till en biljett hem.
Jag drömde förresten en väldigt sjuk dröm, har drömt den flera nätter i rad. Om massa vin och sertralin. Och att man bara bjuder dem man älskar på cigg, så jag får inga. Jag har bara mitt vin och mina sertralin.