To know what to say.

Det var så mysigt när jag gick från bussen idag för jag mötte en Lillkille (EN RIKTIG!) på vägen och han var helt borta och gick och lallade för sig själv. Han kanske var det första gulliga pojkbarnet jag har sett i hela mitt liv. Han korsade gatan och gick och tog lite på en parkerad cykel också, lallande.
han var så söt och det kändes så bra att se honom för jag hade just gått och skrattat för mig själv som jag alltid gör när jag tänker på mina och Heléns telefonsamtal. Igår pratade vi om Skitlasset, Dunderfittan och Den Fåfänge Fittfan. Om ni betalar kan ni få lyssna någon gång!