To know what to say.

Jag tror att de har fest i korridoren under, och om jag vore helt utan sociala hämningar skulle jag traska ner och knacka på. Men jag har lagomt med sociala hämningar, så jag stannar här. Ett glas Gredos (oh, mäktige Gredos!) vid min sida, en virknål och två nystan garn. Har just insett att halsduken jag virkar på ser ut som en Hammarbysjal. Kanske kan ge den till flamingon, den gamle räven. Den är i mohair, alla gillar mohair. Och då skulle min älskade kyckling förstå att det är flamingos hon vill ha, inte ryssar i lvu-påtvingad Hedemora-exil. Fast jag vet inte hr hon skulle förstå det genom sjalen... kanske för at sjalen kommer bli som en välsignelse? (Ni vet, om man får en kyss på kinden av typ Gudfadern betyder det at man ska dö. Lite som en sån välsignelse, om man ser det som en välsignelse.)