To know what to say.

Åh, herregud, jag har feber, jag har sån hemsk feber. Jag har sån feber att jag drömmer såna drömmar jag drömde förut - vaknar kallsvettig med ångest för att jag nog glömde ta med leget och bankkortet och mina skönaste trosor från hemmet när jag flydde från bergsgerillan i panik. Men jag tror att jag ändå vill byta både legitimation och identitet. Ja gtror det jag tror det jag vet det.

Och herregud, jag har så FEBER. Jag har sån feber så att (eller för att?) jag har kommit på hemligheten bakom kärleken. Helén, om du läser detta; JAG KAN ALLT, VET ALLT, ALLT SOM FINNS ATT EGENTLIGEN FÖRSTÅ MED KÄRLEKEN! Skalar man bort allt pirrande, allt längtande, all yrsel vet jag EXAKT vad man hittar där. Jag vet att du inte gillar Shrek, men du vet ändå att åsnan säger till Shrek att han är som en lök, med flera lager och att Shrek buttert svarar att han stinker och är utan någon egentlig kärna. Vi har ju alltid tänkt oss kärleken som så; tom, men att den ändå är en verkligt viktig ingrediens, trots att den stinker och inte alls verkar lockande.

Men vi vet ju fel, lilla Helén. Jag vet vad som finns därinunder allt pirrande och längtande och yrslande. Hemligheten är ingen Hemlighet längre. Och jag har belägg och bevis för att det är sant.