Man vill ju bara vara snäll
Jag kom på att jag borde förtydliga ett gnuttigt äldre inlägg, som innehöll djupa filosofiska tankar efter en popklubb.
Tänk dig att du har lite tråkigt en dag. Det är sådär ruggigt och fuktigt i luften. Hela världen känns som en lovikavante efter ett snöbollskrig. Och så stoppar du i handen i jackfickan. Och det ligger något där i. Kan ju vara ett kvitto eller en inköpslista, tänker du. Men det är ungefär några tusenlappar. Bara helt sådär.
Glad i hågen, över din nyfunna förmögenhet, springer du till närmsta mössaffär och köper en stor, svart mössa. Trallande på glada sånger traskar du hemåt, tar fram saxen och klipper två hål för ögonen. Du tar på dig mössan och går in till stan igen.
Brevid mössaffären ligger en bank - kanske Hnadelsbanken, kanske Nordea, vem vet, vem bryr sig? Försynt öppnar du dörren och smyger in. (Det är högt i tak och allt är i marmor eller dylikt material, det är därför du tassar fram så försynt och förläget.) Ödmjukt tar du en kölapp och sitter lugnt och väntar på att de tolv personerna med lägre nummer ska uträtta sina ärenden. Självklart har du mössan neddragen.
Så har äntligen turen kommit till dig. Du rör dig lite i sidled mot disken, spanar än åt höger än åt vänster. I kassörskans ögon ser du något bävande, glansigt.
"Jag skulle vilja sätta in lite pengar på Räddda Barnen" säger du. "Anonymt" säger du.
Sensmoralen är såklart
ja, just det?
Inte döma hunden efter håren, eller inte ropa HEJ förrän haren är skjuten?
Tänk dig att du har lite tråkigt en dag. Det är sådär ruggigt och fuktigt i luften. Hela världen känns som en lovikavante efter ett snöbollskrig. Och så stoppar du i handen i jackfickan. Och det ligger något där i. Kan ju vara ett kvitto eller en inköpslista, tänker du. Men det är ungefär några tusenlappar. Bara helt sådär.
Glad i hågen, över din nyfunna förmögenhet, springer du till närmsta mössaffär och köper en stor, svart mössa. Trallande på glada sånger traskar du hemåt, tar fram saxen och klipper två hål för ögonen. Du tar på dig mössan och går in till stan igen.
Brevid mössaffären ligger en bank - kanske Hnadelsbanken, kanske Nordea, vem vet, vem bryr sig? Försynt öppnar du dörren och smyger in. (Det är högt i tak och allt är i marmor eller dylikt material, det är därför du tassar fram så försynt och förläget.) Ödmjukt tar du en kölapp och sitter lugnt och väntar på att de tolv personerna med lägre nummer ska uträtta sina ärenden. Självklart har du mössan neddragen.
Så har äntligen turen kommit till dig. Du rör dig lite i sidled mot disken, spanar än åt höger än åt vänster. I kassörskans ögon ser du något bävande, glansigt.
"Jag skulle vilja sätta in lite pengar på Räddda Barnen" säger du. "Anonymt" säger du.
Sensmoralen är såklart
ja, just det?
Inte döma hunden efter håren, eller inte ropa HEJ förrän haren är skjuten?
Kommentarer
Trackback