To know what to say.

Nu är det höst. Det är väl ungefär det. Som jag har att säga.
Jag hade mössa igår. Jag hade laxrosa kappan på mig när jag satt i sjukhuskorridoren och väntade. Insåg att sjukhusdörrar är mycket bredare än vanliga dörrar. Satt ganska länge och tänkte på ungefär hur mycket bredare. De är nog en 50 % bredare, kom jag fram till. Sen undrade jag om det var för att alla extremt överviktiga också ska kunna bli undersökta. Fast om man är så pass överviktig att man inte kommer igenom en vanlig dörr borde ju inte undersökningsbritsarna hålla under en, så vad är det för vits med att göra dörrarna bredare?

Jag köpte massa billiga kläder sen. Jag kände mig ledsen för att de som vanligt inte kunde hitta något fel på mig, så jag behövde tröst. En hallonröd skjorta, och en rosa och lila anorak. Bland annat. Eftersom att det är höst har jag ingen fest att gå på, därför ska jag gå ut och testa anoraken ensam, så fort det har blivit mörkt. Inte för att jag skäms över min anorak, men för att man kan se mitt favoritljus först när det är mörkt. Jag älskar gatlyktsken. Och ljuset från billyktor. Mot blöt asfalt så att det glittrar, och så döda löv i en sörja längs trottoarkanten.