To know what to say.

Min bror ska bli volontärarbetare åt Rädda Barnen. Jag saknar min bror, han borde Rädda Lillasyster istället. Han är så klok. En gång sa han att man ska passa sig för att vara söder om slussen (så länge det inte gäller Grottan, för Grottan är skoj); det visade sig ju stämma. Han har sagt att kaffe är farligt; det stämmer. Han har sagt att jag är farligt snål; det stämmer. En gång när jag sa att han skulle dött varje vår om han hade levt på stenåldern på grund av sin pollenallergi svarade han att jag skulle dött ännu mer av alla andningssvårigheter, svimningar och depressioner. Och nu skulle jag dött av magont, men det gör jag nog ändå, eftersom att de där tanterna på kvinnokliniken tycker att det är helt ok och normalt att ha mensvärk sex dagar i rad fast man inte har mens (det kan ju vara ägglossning också, för det har man ju jag-kan-inte-gå-ont av i sex dagar i sträck utan tvekan). Det kan ju vara så att jag bara tror att jag har ont, fast jag egentligen inte har det.

Han går nog och nynnar såhär nu (eller sjunger högt, han är mer den stilen liksom) (fast inte min bror, en annan, där bland neonljusen, krossade glaset och coola kolamänniskorna):

She stared at me, I stared right back at her
We went out for a coffee or two
it felt all knew, I can tell you
but she turned out to be a psychogirl
They all fall for me, psychogirls
they are drawn to me, mysteriously
I don't know why
I'm really sorry now, psychogirl
I can't be your guy, I can't dry your tears from your eyes

Det är synd att det är Jens som skrivit det där, för då kommer ju han inte vilja gifta sig med mig. Han heller.