To know what to say.

Jag gör ett nytt försök.

Sudda sudda sudda. Jag är otroligt bra på att sudda ut saker, det vet jag ju.
Limma limma limma. Jag är otroligt bra på att limma ihop mitt arma hjärta, det vet jag ju, det vet jag ju. Bara att börja om igen.
Jag passar inte in i den där bilden. Passade inte in. Inte den här gången heller.Jag är otroligt bra på att inte passa in i bilder, det vet jag ju. Jag är inte så fotogenic (fast gudarna ska veta att du försökte, men det är något med kameror som får mig att bli väldigt rädd och flamsig för jag tror att de tar bilder av själen för det gjorde de i ett barnprogram en gång och det är inte bra om någon ser min själ).
Mitt problem är att jag nog inte är mig själv i början, för de flesta verkar tycka att jag är helt ok normal i början, men sen tror de att jag 1) vill döda alla på min hatlista 2) är mytoman 3) är psykopat.
Så tar vi tillbaka mig till en lagomt varm sommardag på Gärdet, i gräset. Kaffesugen och fortfarande lite bakis från en vecka tidigare och inget batteri på iPoden. Och så tänker jag bara liiiite mer på mobilräkningen, så händer inte det här. Så tar vi bort en bild jag inte passade in i.
Nu ska jag gråta för att jag inte passade in i en bild jag väldigt gärna hade passat in i.

Look once to me
then look away