To know what to say.

Jag kan inte skriva längre, jag borde lägga ner det här, jag fattar inte varför jag inte kan skriva längre kanske känner jag inget längre det regnar ute och jag har bara en tunn kofta och sandaler men jag fryser inte och det är tiotusen människor på tunnelbanan och de andas min luft innan mig och min mage kanske putar ut mer än vanligt och jag säger kanske fel saker på fel ställen men jag dör inte av det jag känner det inte ens.

Jag och Ehlin har åkt ända till Ängbyplan för att hitta ett fint ställe till vårat kollektiv. Åkeshov såg fint ut, och Stora Mossen och Alvik. Kristineberg också.
Tyvärr kan jag inte hitta några lägenheter där. Det är dumt.

Ibland blir jag så trött på alla fittiga gnällkäringar på mitt jobb. Allra oftast är alla jättenöjda; maten är god, de förstår att vi är fyra uskor på 20 patienter och att det tar tid, personalen (vi) är trevlig och hjälpsam. Men så ibland, så kommer det in enn riktig gnällkäring, som tycker att
1) vi ska använda skattemedel till en uppsättning gourmetkockar på varje avdelning
2) vi ska dalta med den hela tiden, samtidigt som vi inte heller får glömma att ta hand om de andra
3) vi alla ska ha kompetens som en överläkare så att vi inte tar pulsen eller tempen fel
Dessa jävla gnällfittor är alltid sånadär översociala upp i ansiktet-människor som lyckas slicka in sig i allas rövar(patientrövar) så att de patienter, som förut tyckte att allt var frid och fröjd och insåg att vi gjorde vårat bästa, också blir gnällkäringar och tycker att vi ska
1) vi ska använda skattemedel till en uppsättning gourmetkockar på varje avdelning
2) vi ska dalta med den hela tiden, samtidigt som vi inte heller får glömma att ta hand om de andra
3) vi alla ska ha kompetens som en överläkare så att vi inte tar pulsen eller tempen fel
Må alla gnällkäringar få yttersta aggressiva bensår. Bensår blir alltid infekterade av köttätande bakterier, det är lite bensårens natur. Fast skicka dem fan inte för vård till min avdelning.