To know what to say.

Det känns konstigt att vara hemma. Som att allt borde vara som förut, men inget är längre som det var. Jag har vuxit en meter, jag har högre röst, jag är liksom större och bredare. Jag provade ett par gamla jeans, som satt löst när jag var sjukast, och som jag inte fick på mig alls i våras men jag tänkte att de skulle passa nu för jag har tappat rumpan på jobbet och de satt ändå ganska tight och jag insåg hur dåligt det var förra året. I Falun. Hemma. Jag fungerade inte. Så kommer man tillbaka och fungerar. Och inser hur lite man fungerar. Hela staden är som de där gamla jeansen.