To know what to say.

Och jag kollade på tallarna som for förbi idag och jag kollade på mossan och vägstrecken. Och kom fram till något. Det är något som inte går längre. För den där gröna färgen, den påminde om jackan och när den var på sängkanten och strök mig över håret och gav mig en kyss, tidigt en decembermorgon i Bagarmossen. Och sen blev jag ensam kvar och vaknade och frös och andades i kudden tills det knappt kunde räknas som att andas.
Man ska kanske inte ha kontinuerliga älskare. Som man tycker om.