To know what to say.

Jag kom på hur det känns att slänga bort och packa ner sitt gamla liv för att man ska fortsätta på det nya (jag har läst Sartre, jag vet att historien inte bara börjar med ett klick efter att föregående slutat med ett likadant klick): det känns så himla fint. Det känns så fint att man kan ändra på saker man inte gillar för att testa något nytt som man kanske kanske inte gillar. Det känns så fint att kunna spara bara det allra bästa, lämna resten i en soptunna. Man måste ju testa världen när man ändå lever i den. Man måste känna så många känslor man kan. Här har jag känt allt som finns att känna. Därför måste jag bort härifrån.