To know what to say.

Vore jag modig och en sån som gör saker även fast jag inte vet säkert om det skulle fungera skulle jag nog lägga ner den här bloggen totalt och starta en skönlitterär blogg, som var seriös och allvarlig. En blogg där jag beskrev hur det kändes att ha fötterna i solfläcken på golvet och berättade ganska ingående, i skönlitterär form, vad till exempel jag och SnyggStefan pratade om hur det känns att gå genom x3-korridoren i skolan (det känns dåligt, det är korridoren med fysiksalarna). Jag skulle fanimig göra historia av mitt liv. Ja, och jag kunde berätta vilka som sagt elaka saker till mig och beskriva ingående hur jag får ett trängande behov att skada mig så fort jag gör fel. Fast jag skulle såklart skriva den i tredje person, min skönlitterära blogg.
Men alltså, I don't do that shit yo. Jag tror förresten ingen bryr sig. Igår tror jag förresten att jag blödde ur hela min livmoder. Åtminstone stora delar av den.
Eller så kunde jag ha en fejkblogg. Om någon annan.
Jaha, och vad var meningen med det här, kan man ju undra.