To know what to say.

Jag sitter på övervåningen hos min mormor och morfar. Jag kom hit för ungefär fyra timmar sedan och har fått apelsinkaka med choklad i, en korg med physalis, mjukpepparkakssmet, fiskgratäng med tillbehör samt ostkaka. Jag har suttit i den blommiga fåtöljen i Lenas gamla rum och läst Mig äger ingen. Jag har diskuterat författare, sjukhus och partnerskapslagen. Jag har halvsovit under den röda filten medna jag lyssnat på när mormor lagar mat och morfar fyller i temperaturen i almanackan.

Jag älskar det här stället. Det känns mer som Hemma än vad Falun - eller någon annanstans - någonsin kommer att göra. Jag vet på vilken hallonbuske det finns några, men väldigt stora, söta hallon. Jag vet på vilken hallonbuske bären är små men många. Jag vet vilka rosor som blommar när och jag vet vilken tid på dagen det är som allra skönast att sitta trappen till altanen och lapa sol. Jag kan alla golvplankors knak, vet vilka dörrar som gnisslar och klagar. Jag älskar det här stället.