To know what to say.

Love ringde inte igår för han var på dåligt humör, som man blir av fryspizza. Då är det ok. Istället läste jag ut Volvo lastvagnar. Bongo kom tillbaka i slutet, och räddade Doppler ut ur Umeås häkte. Det kändes bra. Sen började jag med Det tysta huset av han som inte heter Oman Pukhet men är turk och har vunnit Nobelpriset. Jag lovade hela tiden mig själv att sluta efter Det Här kapitlet för jag var trött, men snälla bara ett kapitel till ändå sen. Den är bra för att man får historien och alla  karaktärer ur alla karaktärers perspektiv och det är bar för att alla är olika beroende på från vilket håll man ser den.

Rubriken blev 879 för att det kändes som ett skönt tal just nu. Det har inte något med något att göra.