To know what to say.

Jag vill lyssna på Aretha Franklin, men skivan är nere och jag uppe. Lyssnar på Bob Dylan istället, The Freewheelin'. Ibland har jag fasen musiksmak som en gubbe, det är pappas fel. Det är också pappas fel att jag alltid faller för killar med ett fanatiskt intresse för någon sjuk grej, så som skivor och artistfakta. Ärligt talat skiter jag fullständigt i var artisten i fråga växte upp och vad den fick för betyg och det och det ämnet. Dock verkar jag inte skita i såna karlar. Oftast inte i alla fall. Alla kan jag ju inte ha koll på.