To know what to say.

Såhär är det: jag har inget att säga. Därför ska jag inte heller säga något. Jag tänker istället v'nta på att love ringer och då kommer jag ha massa att säga. I väntan på telefonen ska jag fortsätta med Att kunna grekiska av Virginia Woolf (som är bra, trots att jag inte är så insatt i grekisk mytologi och dramatik) och Volvo lastvagnar av Erlend Loe (som inte är lika bra som Doppler eftersom att Bongo lämnar historien). Jag tänker inte fortsätta med Bitterfittan av vadhonnuheter, den är inte så bra, vadhonnuheter borde läsa Ett eget rum av Virginia och inse att hon begränsas av sin ilska och bitterhet, att hon bara borde springa på utan att hela tiden vända sig om och ge fingret åt alla som förskräckt ropar att det där klarar du aldrig. Som Virginia gjorde. Hon sprang framåt framåt framåt utan att v'nda sig om och skrika att hon visst kunde och genom att göra så visade hon att hon kunde. Jag ska bli som Virginia, jag ska sluta peka fuck you åt världen, jag ska börja bevisa att jag har rätt.