To know what to say.

Ikväll såg vi på Videokväll med Luuk. Mia Skäringer var där. Hon gjorde lite Gulletussan och lite Tabitha. Och hon pratade så fint och sorgligt om hur det är att växa upp i en liten stad och inte riktigt passa in i det kvadratiska hålet. Sen visade de It takes a fool to remain sane. Jag började gråta ganska mycket, och det fina är att H&K skrattade sådär kärleksfullt. Jag passade alltid in hos dem.
Igår sade H att hon älskar oss så villkorslöst (hon använde det ordet; villkorslöst). Till och med om vi bodde under bron vid hennes t-banestation skulle hon älska oss. Sen tänkte hon ett tag, och sade att jag kunde operera i maksar där, under bron.