I Rymden, baby blue.
Om det finns en gud, lyssna nu:
När du nu ändå bestämt dig för att jävlas kan du ju lika gärna gå hela vägen, ifall du inte hade planerat det. Så att du får dig ett gott skratt, tänkte jag. Dra till med.. hmm.. jag vet faktiskt inte. Är det det som är höjdpunkten, att jag inte vet något just nu, som skulle kunna göra allt värre?
Och jag borde inte sitta här. Jag borde plugga tyska och fylla hela mitt medvetande med tyska oregelbundna verb.
This sky too is folding under you
Rymden är bara brist på interymd
och sen kan det bara fortsätta så. Perfekt.
Och du. Kära du. Förlåt. Förlåt förlåt förlåt. För min värdelöshet. För att jag inte är som du ville att jag skulle bli. För att jag inte är så glad, för att jag är så blyg, för att jag är så snorkig, för mina genomskinliga pk-floskler. Förlåt för mig själv. Om jag kunde ändra på mig, skulle jag göra det direkt, tro mig. Men jag är för alltid (allmintid) fast i mig själv, detta jag, denna kropp, denna person. Jag tror att det var när jag insåg det, att jag aldrig kommer bli någon av dem jag drömmer om, som alla ångestar och ledsamheter och tårar kom.
That's just sa-ad. I know.
Why don't you listen, Major Tom?
Then take me disappearin' through the smoke rings of my mind,
Down the foggy ruins of time, far past the frozen leaves,
The haunted, frightened trees, out to the windy beach,
Far from the twisted reach of crazy sorrow.
Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free,
Silhouetted by the sea, circled by the circus sands,
With all memory and fate driven deep beneath the waves,
Let me forget about today until tomorrow.
Räknar stjärnor i Rymden
16:14
16:15
16:17/18 (jag såg precis när det slog om)
"Tja, läget Anna, vaharugjortihelgen?"
"Jaaaa.. Jag målade naglarna i fredags, sen blev jag jätteledsen och satt och grät en hel Kent-skiva och en hel Sonic Youth-skiva. Fast jag satt inte på samma ställe faktiskt - för jag är ju inte helt tragisk - nej, när jag hade bytt till Sonic Youth lade jag mig i soffan, där var det riktigt skönt och jag somnade. I lördags var jag fett pepp när jag vaknade och åkte ut till stallet och red" snälla kan jag inte bli tvångsplacerad i ett stall för det är det enda stället jag inte vill lägga mig ner på golvet och gråta på "och när jag kom tillbaka var jag jättehungrig men jag losade my hunger för det var så sorgligt allting. Jag grät en skvätt istället. Ja, sen fortsatte det så. En helt vanlig helg alltså. Själv då?"
Floating in a most peculiar way i Rymden
Nu ska jag gå och leta reda på mina dockor och bestämma exakt hur allt ska vara och alla ska vara sommarglada.
Rymden
Såhär omtyckt är jag:
18:16
18:17
18:19
Det tyckte jag var lite roligt. Plus att jag är lagd åt det paranoida hållet samt att ingen alltså tänker på mig. Men det är i alla fall ingen. Och jag insåg i tisdags att det är rätt kul att räkna fysik. Antagligen bara för att jag hade alla rätt (alla av alla möjliga) på provet och att jag blev glad då. Nervous breakdown-glad. Så då förstår ni ju att jag blir orolig och tycker att det är många dagar till jul.
Och bara ifall någon undrar, så händer det inte megamycket spännande saker i mitt liv. Det är därför jag aldrig skriver vad som händer. Fast jag kan i och för sig tycka att upptäckten av det roliga i fysik är en händelse. Det kan jag tycka.
Rymden är kall och sajberrymden är dataskit
Och jag vet att jag inte är värd dig och att jag är tråkig och tyst och blyg. Jag tycker verkligen synd om dig. Som du måste skämmas över mig. Du behöver inte låtsas om att du känner mig när andra är med, jag förstår om du inte vill. Men snälla lämna mig inte. Please, don't break this girl again.
Det enda som är stort nog är Rymden, men den är inte kontrollerbar
Jag tycker inte alls att det är läskigt med provhytter.
Jag tror inte alls att man kan kaskadspy av potatissoppa.
Jag tycker inte alls att världen är mycket trevligare från under min handduk.
Det är bara saker jag tror.
Rymden - can you hear me, Major Tom?
För det enda jag vill är ju att bli älskad och bara just därför: hata mig. Slå mig, riv mig, sparka mig, ignorera mig, hata mig. Blod förfan. Ha sönder mig litegrann. Så att jag förstår.
Major Tom: "And I'm floating in the most peculiar way
And the stars look very different today"
CAN YOU HEAR ME, MAJOR TOM?
En annan dag i Rymden - ackompanjerad av Sonic Youth i mitt huvud
Anledningar till hat:
Den här personen
Den personen
De personerna
Att mina skosnören går upp
Frallorna och limpan i skafferiet
Att jag längtar hem fast jag är hemma
Att jag hade gjort vad som helst för att slippa Det Där; brunkräm, rosa läppglans, fejk-Louis Vuitton - allt hade jag gjort
I hate you and your fishy friends
I hate you and it never ends
Någon dag i Kalla Rymden - apati är enda vägen till frälsning
Ibland funderar jag på att bara lägga av, som vore jag datorn på mitt rum. "Jag funkar inte längre för det är något som fattas i mig - en fil eller så - och om du vill få igång mig någonsin mer måste du stoppa in Windows installations-cd och trycka på R. Då kanske jag startar igen." Men sen inser jag att jag inte ska lägga av, för det vore som en förlust. Förlust mot alla (jävla estetare) som hatar mig (utan att ens veta varför - hejlågstadiet) (fast inte bara mot estetarna, men de får representera alla som gjort mig till en soppåse).
Kanske att jag borde bli religiös bara för att slippa fundera. Men jag tycker inte om kyrkan eller andra religiösa instiutioner och jag tycker inte om oföränderliga lagar, orubbliga som berg. Då behöver man ju aldrig tänka för att allt är alltid förutbestämt och utstakat. Tanken på det ger mig lika stor panik som tanken på att alltid behöva tänka på "varför", "om" och "hur". Så jag föredrar nog tänkandet framför troendet ändå, för då skapar jag mina egna lagar och gränser, och kan välja själv hur mycket jag vill tänka, fundera, reflektera. För frälsning är väl att helt blint lita på Guden/Gudarna och på dens/deras budbärare, utan att någonsin ifrågasätta?
Någon dag i Rymden - igen
Har alltid, eller i alla fall i något år, tänkt att om jag får ett barn ska det heta Theodor. Men Theodor var dum (elak-dum) och sa att Laleh kickar horse och låter som om hon blir våldtagen när hon sjunger (!). Jag tycker hon sjunger vackert, därför är Theodor dum (elak-dum), därför kan jag inte ge eventuella barn namnet Theodor. Inte för att jag hade tänkt skaffa barn eller så. Folk som älskar varandra skaffar barn, men den enda som älskar mig är Arn-O, och
- Hon är kvinna och kan alltså inte få barn med mig (även jag är kvinna). Inte än så länge i alla fall, vilket för oss till nästa punkt;
- Hon är en kvinna som blir kär i män, så även om man kom på ett sätt för kvinnor att få barn med varandra skulle vi ju inte kunna få barn för hon skulle inte vilja.
Någon dag i Rymden
men du, du.. ja vad?
Okej. Jag hade självklart massa smarta saker att säga, men som vanligt glömde jag bort vad det var. Och det jag vill säga nu, det tänker jag inte säga. Jag må vara väldigt ointelligent (imorgon, när fysikproven kommer tillbaka, får jag veta hur ointelligent - men ingen annan får veta), men dum är jag inte. Alltså osmart-dum (fast gärna elak-dum, bara det att dte vore så våldsamt osmart just nu). Jag ska försöka hitta på ett kryptiskt meddelande och hoppas att personen det riktar sig till förstår och rannsakar sig själv och förändrar sig lite.
Du kan dra åt helvete, bara för att jag inte betyder något och borde dra åt helvete.
Und jetzt; ett personligt meddelande till Arn-O:
JAGVILLSUPASKALLEOCH(KANSKE)PLUGGAMATTEOCHFLÄSKAMEDDIGHELAHELGEN. Du, jag, en pava vitt och ett paket giftpinnar - det är grejer det!
Dazefriends 4-evvah!

Dag 5x i Rymden - flashbacking
Sometimes shutting you out
and sometimes giving you all
Dag 4x i Rymden
Jävlajävlajävla kukhuvuden.
Och jag skiter väl fullständigt i ifall de ger mig tröjor och skor och resor och fanvaddetheter. De kan dra åt helvete. Försöker de muta mig eller något, att bli sådär underbart perfekt som Kalle och som de är. Kan de inte bara acceptera att jag är totalt jävla operfekt och att jag aldrig i livet skulle velat tjäna pengar om det inte hade varit för att de tycker att jag ska göra det. Jag hade gärna stått och mockat hästbajs hela mitt liv, men det duger inte för familjen Bystedt-Wikblom, så det får jag inte.
Dag 3x i Rymden - I drink to get thrilled
Jag hatar min familj. De påstår att det är jag som stressar upp mig för mina bertyg och bryr miga lldeles för mycket, men om inte de hela tiden pratade om hur man sk kunna göra så att jag får mvg i allt (även fysik) vore jag inte illamående inför Varje Jävla Skoldag. Tacksåmycket.
Nu ska jag på fest och supa skallen av mig totalt för jag tänker inte minna sett jävla piss och bara vara glad.

Dag 2x i Rymden
Jag tycker i alla fall att jag kan ses som frisk nu. Men ingen tror på mig, därför sitter jag här och lyssnar på Bob. Den där tjejen som är på framsidan har en jäklit het klänning, man liksom fattar varför det är Bob och hon på framsidan. Eller inte, för det var en tröja och ett par byxor, men jag skulle gärna ha en klänning som såg ut så ändå.
JA, JAG HAR VÄLDIGT TRÅKIGT.
Dag x i Rymden
Rom var fint. Jag tror att jag flyttar dit. Jag kan gräva mig en håla i närheten av Forum Romanum och stanna där i evinnerligheters långa evigheter. Äta tårta och chokladcroissanter, längta efter att få komma hem, kolla på dyra kläder genom skyltfönster, slänga gatsetn på turister osv.
Här kom baksmällan liksom. PANG BANG DUNK. (Aj.)
Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
Mm. Say something new.