I Rymden, baby blue.

Om det finns en gud som sitter och styr över allt som händer måste jag erkänna att han har käsnla för ironi och tajming. God tajming. En stor ironiker. Jag kunde inte tänkt ut det bättre själv.
Om det finns en gud, lyssna nu:
När du nu ändå bestämt dig för att jävlas kan du ju lika gärna gå hela vägen, ifall du inte hade planerat det. Så att du får dig ett gott skratt, tänkte jag. Dra till med.. hmm.. jag vet faktiskt inte. Är det det som är höjdpunkten, att jag inte vet något just nu, som skulle kunna göra allt värre?

Och jag borde inte sitta här. Jag borde plugga tyska och fylla hela mitt medvetande med tyska oregelbundna verb.


This sky too is folding under you

Rymden är bara brist på interymd

Let me forget about today until tomorrow
och sen kan det bara fortsätta så. Perfekt.

Och du. Kära du. Förlåt. Förlåt förlåt förlåt. För min värdelöshet. För att jag inte är som du ville att jag skulle bli. För att jag inte är så glad, för att jag är så blyg, för att jag är så snorkig, för mina genomskinliga pk-floskler. Förlåt för mig själv. Om jag kunde ändra på mig, skulle jag göra det direkt, tro mig. Men jag är för alltid (allmintid) fast i mig själv, detta jag, denna kropp, denna person. Jag tror att det var när jag insåg det, att jag aldrig kommer bli någon av dem jag drömmer om, som alla ångestar och ledsamheter och tårar kom.
That's just sa-ad. I know.

Why don't you listen, Major Tom?

Eller så tog jag tag i saken och söp ner mig och träffade en jag först trodde var Bob Dylan, men det visade sig att han var en jävla mansgris som påstod att alla mina drömmar och mål är falska eftersom  att jag är kvinna (dvs har mutta ist för kuk) och bara vill föda barn fast jag tycker att det var en rätt soft natt ändå på något sätt.

Then take me disappearin' through the smoke rings of my mind,
Down the foggy ruins of time, far past the frozen leaves,
The haunted, frightened trees, out to the windy beach,
Far from the twisted reach of crazy sorrow.
Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free,
Silhouetted by the sea, circled by the circus sands,
With all memory and fate driven deep beneath the waves,
Let me forget about today until tomorrow.

Räknar stjärnor i Rymden

Såhär betydelsefull är jag:
16:14
16:15
16:17/18 (jag såg precis när det slog om)

"Tja, läget Anna, vaharugjortihelgen?"
"Jaaaa.. Jag målade naglarna i fredags, sen blev jag jätteledsen och satt och grät en hel Kent-skiva och en hel Sonic Youth-skiva. Fast jag satt inte på samma ställe faktiskt - för jag är ju inte helt tragisk - nej, när jag hade bytt till Sonic Youth lade jag mig i soffan, där var det riktigt skönt och jag somnade. I lördags var jag fett pepp när jag vaknade och åkte ut till stallet och red" snälla kan jag inte bli tvångsplacerad i ett stall för det är det enda stället jag inte vill lägga mig ner på golvet och gråta på "och när jag kom tillbaka var jag jättehungrig men jag losade my hunger för det var så sorgligt allting. Jag grät en skvätt istället. Ja, sen fortsatte det så. En helt vanlig helg alltså. Själv då?"

Floating in a most peculiar way i Rymden

Nu har jag målat naglarna illröda och plattat håret jättelänge så att det är jätterakt och tuperat det så att det är perfekt fluffigt och haft både kajal och eye-liner så att det ska bli både jättesvart och sotigt och jag stod i en evighet och vinklade hårspännet och flyttade hårstrån. Jag har läst DN Kultur, Ekonomi och huvuddelen; Dagens Industri från första till sista sidan, och DIego med. Det har varit helg i ungefär 4,5 timmar. Inte för att jag vill ha vanlig vecka heller, eller så. Det är nog bara så att jag inte vill ha något. Jag vill bara sova lite, men jag kan inte sova.
   Nu ska jag gå och leta reda på mina dockor och bestämma exakt hur allt ska vara och alla ska vara sommarglada.

Rymden

Såhär omtyckt är jag:
18:16
18:17
18:19

Det tyckte jag var lite roligt. Plus att jag är lagd åt det paranoida hållet samt att ingen alltså tänker på mig. Men det är i alla fall ingen. Och jag insåg i tisdags att det är rätt kul att räkna fysik. Antagligen bara för att jag hade alla rätt (alla av alla möjliga) på provet och att jag blev glad då. Nervous breakdown-glad. Så då förstår ni ju att jag blir orolig och tycker att det är många dagar till jul.


Och bara ifall någon undrar, så händer det inte megamycket spännande saker i mitt liv. Det är därför jag aldrig skriver vad som händer. Fast jag kan i och för sig tycka att upptäckten av det roliga i fysik är en händelse. Det kan jag tycka.


Rymden är kall och sajberrymden är dataskit

Jag ville nog bara säga att jag hatar datorer. Nu har den jävla helvetesupfinningen raderat två långa texter jag skrivit, på tre dagar. En vacker dag ska jag slå sönder en dator, och medan jag står där och dunkar skärmen mot ett vasst hörn, ska jag tänka på allt ont datorer gjort mig, och le.

Och jag vet att jag inte är värd dig och att jag är tråkig och tyst och blyg. Jag tycker verkligen synd om dig. Som du måste skämmas över mig. Du behöver inte låtsas om att du känner mig när andra är med, jag förstår om du inte vill. Men snälla lämna mig inte. Please, don't break this girl again.

Det enda som är stort nog är Rymden, men den är inte kontrollerbar

Jag tycker inte alls att det är läskigt att bli sminkad av andra.
Jag tycker inte alls att det är läskigt med provhytter.
Jag tror inte alls att man kan kaskadspy av potatissoppa.
Jag tycker inte alls att världen är mycket trevligare från under min handduk.

Det är bara saker jag tror.

Rymden - can you hear me, Major Tom?

Hata mig hata mig hata mig hata mig hata mig hata mig hata mig snällasnälla hata mig hata mig hata mig hata mig SNÄLLA hata mig hata mig hata mig hata mig snälla.
För det enda jag vill är ju att bli älskad och bara just därför: hata mig. Slå mig, riv mig, sparka mig, ignorera mig, hata mig. Blod förfan. Ha sönder mig litegrann. Så att jag förstår.


Major Tom: "And I'm floating in the most peculiar way
And the stars look very different today"

CAN YOU HEAR ME, MAJOR TOM?

En annan dag i Rymden - ackompanjerad av Sonic Youth i mitt huvud

Anledningar till hat:

Den här personen
Den personen
De personerna

Att mina skosnören går upp
Frallorna och limpan i skafferiet
Att jag längtar hem fast jag är hemma
Att jag hade gjort vad som helst för att slippa Det Där; brunkräm, rosa läppglans, fejk-Louis Vuitton - allt hade jag gjort


I hate you and your fishy friends
I hate you and it never ends


Någon dag i Kalla Rymden - apati är enda vägen till frälsning

Det är söndag och det är inte roligt och jag vill inte till skolan men jag måste till skolan imorgon fast jag inte vill för om man inte går i skolan får man inget jobb och då är det kört för jag liksom kommer inte ha några pengar då och då har man ju inte råd att köpa mat så jag borde kanske ätit fler bullar igår fast jag var mätt bara för att lägga på mig ett buffrande fettlager? 
   Ibland funderar jag på att bara lägga av, som vore jag datorn på mitt rum. "Jag funkar inte längre för det är något som fattas i mig - en fil eller så - och om du vill få igång mig någonsin mer måste du stoppa in Windows installations-cd och trycka på R. Då kanske jag startar igen." Men sen inser jag att jag inte ska lägga av, för det vore som en förlust. Förlust mot alla (jävla estetare) som hatar mig (utan att ens veta varför - hejlågstadiet) (fast inte bara mot estetarna, men de får representera alla som gjort mig till en soppåse).
   Kanske att jag borde bli religiös bara för att slippa fundera. Men jag tycker inte om kyrkan eller andra religiösa instiutioner och jag tycker inte om oföränderliga lagar, orubbliga som berg. Då behöver man ju aldrig tänka för att allt är alltid förutbestämt och utstakat. Tanken på det ger mig lika stor panik som tanken på att alltid behöva tänka på "varför", "om" och "hur". Så jag föredrar nog tänkandet framför troendet ändå, för då skapar jag mina egna lagar och gränser, och kan välja själv hur mycket jag vill tänka, fundera, reflektera. För frälsning är väl att helt blint lita på Guden/Gudarna och på dens/deras budbärare, utan att någonsin ifrågasätta?

Någon dag i Rymden - igen

Jag lyssnade på Laleh och kom att tänka på hennes spelning på Arvika i somras och det var riktigt fint, jag blev helt rörd, trots att jag inte var där så länge alls, för ingen ville egentligen vara där med mig. (Sen fick jag veta att Sanna<3 och Ehlin hade vart där snyft). Och jag kom att tänka på att en av våra tältgrannar på Arvika hade namnet Theodor, vilket är ett väldigt vackert namn.
Har alltid, eller i alla fall i något år, tänkt att om jag får ett barn ska det heta Theodor. Men Theodor var dum (elak-dum) och sa att Laleh kickar horse och låter som om hon blir våldtagen när hon sjunger (!). Jag tycker hon sjunger vackert, därför är Theodor dum (elak-dum), därför kan jag inte ge eventuella barn namnet Theodor. Inte för att jag hade tänkt skaffa barn eller så. Folk som älskar varandra skaffar barn, men den enda som älskar mig är Arn-O, och
  1. Hon är kvinna och kan alltså inte få barn med mig (även jag är kvinna). Inte än så länge i alla fall, vilket för oss till nästa punkt;
  2. Hon är en kvinna som blir kär i män, så även om man kom på ett sätt för kvinnor att få barn med varandra skulle vi ju inte kunna få barn för hon skulle inte vilja.
Fast ärligt talat vet jag inte om jag skulle vilja ha barn med ArnO heller. No offence. Jag tror inte att ungjäveln skulle älska mig heller. Vad är då meningen? Smarta smarta smarta Anna. Jag är inte alls paradoxal i mitt beteende.

Någon dag i Rymden

Nu finns det inget värt att stjäla
men du, du..                                   ja vad?


Okej. Jag hade självklart massa smarta saker att säga, men som vanligt glömde jag bort vad det var. Och det jag vill säga nu, det tänker jag inte säga. Jag må vara väldigt ointelligent (imorgon, när fysikproven kommer tillbaka, får jag veta hur ointelligent - men ingen annan får veta), men dum är jag inte. Alltså osmart-dum (fast gärna elak-dum, bara det att dte vore så våldsamt osmart just nu). Jag ska försöka hitta på ett kryptiskt meddelande och hoppas att personen det riktar sig till förstår och  rannsakar sig själv och förändrar sig lite.

Du kan dra åt helvete, bara för att jag inte betyder något och borde dra åt helvete.

Und jetzt; ett personligt meddelande till Arn-O:
JAGVILLSUPASKALLEOCH(KANSKE)PLUGGAMATTEOCHFLÄSKAMEDDIGHELAHELGEN. Du, jag, en pava vitt och ett paket giftpinnar - det är grejer det!
Dazefriends 4-evvah!
Min ehlsklingsARNO




Dag 5x i Rymden - flashbacking

HUmtidum..tjaaa.. Min pappa hade gömt mina 2500 kronor i ett block igår. !. Eller inte igår, men när han städade mitt rum (och antagligen hittade ne tom vinbox bland mina kuddar) medan jag och mamma åt tårta i Rom. Fick en lätt panikattack och allt kändes bara som en stor mitt-pass-är-borta-flashback, bara det att det nu var tvåtusenfemhundra svenska kronor som saknades. Men efter lite gediget letarbete kom de alltså fram ur blocket, vilket kändes fint. Det kändes extra fint för att jag insåg att jag säkert har fyratusen fräscha pengar att spendera, till att börja med på rött hår. Och kanske en fin klänning på H&M, men jag säger inte vilken. Var och såg ut några alternativ med kärleken. Det var kul. Vi gick till Myrorna också, där det luktar gaml kläder, som i mormor och morfars källare - JAG ÄLSKAR DEN. Hursomhelst hittade sniggingen inga skinnbyxor. Jag hittade däremot ett par snigga skor.

Sometimes shutting you out
and sometimes giving you all



Dag 4x i Rymden

Jag ska bli heroinist bara för att mamma och pappa ska förstå hur otroligt jävla misslyckade föräldrar de är. Ujujuj, vad det kommer bli pinsamt för dem, att berätta att deras dotter ligger och skriker av abstinensångest på ett behandlingshem. Stackars lilla managementkonsulten, vilken hemsk dotter. Stackars lilla sosskärrningen, så pinsamt att hennes barn blev ett sådant hon själv jobbar med.
Jävlajävlajävla kukhuvuden.
Och jag skiter väl fullständigt i ifall de ger mig tröjor och skor och resor och fanvaddetheter. De kan dra åt helvete. Försöker de muta mig eller något, att bli sådär underbart perfekt som Kalle och som de är.  Kan de inte bara acceptera att jag är totalt jävla operfekt och att jag aldrig i livet skulle velat tjäna pengar om det inte hade varit för att de tycker att jag ska göra det. Jag hade gärna stått och mockat hästbajs hela mitt liv, men det duger inte för familjen Bystedt-Wikblom, så det får jag inte.
  

Dag 3x i Rymden - I drink to get thrilled

Jag ska fatta mig kort.
Jag hatar min familj. De påstår att det är jag som stressar upp mig för mina bertyg och bryr miga lldeles för mycket, men om inte de hela tiden pratade om hur man sk kunna göra så att jag får mvg i allt (även fysik) vore jag inte illamående inför Varje Jävla Skoldag. Tacksåmycket.
Nu ska jag på fest och supa skallen av mig totalt för jag tänker inte minna sett jävla piss och bara vara glad.
löve

Dag 2x i Rymden

Och bara för att det är så typiskt mig har jag legat och spytt halva natten, samtidigt som jag drömde att roms maffia var ute efter mig. Det var en så hemsk dröm och det kanske var på grund av den som jag kräktes, för jag drömde att de förgiftade mig med kräkmedel. Vem vet? Rom måste ha gjort ett starkt intryck på mig.
   Jag tycker i alla fall att jag kan ses som frisk nu. Men ingen tror på mig, därför sitter jag här och lyssnar på Bob. Den där tjejen som är på framsidan har en jäklit het klänning, man liksom fattar varför det är Bob och hon på framsidan. Eller inte, för det var en tröja och ett par byxor, men jag skulle gärna ha en klänning som såg ut så ändå.
JA, JAG HAR VÄLDIGT TRÅKIGT.

Dag x i Rymden

Ja, jag är jävligt lat, som inte orkar hålla koll på vilken dag i Rymden det är. Det är antagligen ändå bara älskade Arn-O som läser detta, OCH DET DUGER FINT FÖR MIG.

Rom var fint. Jag tror att jag flyttar dit. Jag kan gräva mig en håla  i närheten av Forum Romanum och stanna där i evinnerligheters långa evigheter.  Äta tårta och chokladcroissanter, längta efter att få komma hem, kolla på dyra kläder genom skyltfönster, slänga gatsetn på turister osv.
Här kom baksmällan liksom. PANG BANG DUNK. (Aj.)


Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
Mm. Say something new.