To know what to say.

På väg från matsalen

Jag: Åååh, gud vad gott med en d-boll, det ska jag köpa!
Johan: Ein D-Ball
Jag: Jaa, ein D-Ball, mmmmmm!!!
Johan: Höhö
Jag: Höhö
Johan Du är ju lite tysk bög du, Anna. Höhö.
Jag: Jag måste inte vara bög bara för att jag tänder på killar, Johan

Så kommer Karl ikapp

Karl: Nej, tänder hon på killar är hon ju pyroman

Alldeles nyss smörjde jag in benen, med mamma bredvid. Hon hade precis borstat tänderna.

Eftersom att jag är ganska lat brukar jag lägga upp benet som ska smörjas på bänken vid tvättfatet, så att jag ska  slippa böja mig ner. Jag gjorde så idag också.

Så undrade mamma om jag hade rakat benen. Det hade jag gjort. "Rakat bort stora hudflagor" fortsatte mamma. Jag sa att det inte hade blivit så den här gången, för det hade inte blivit så. Mamma kollade närmare, och så undrade hon om det var en del i självskadandet. Nej sa jag, för det var faktiskt aldrig så. Jag har alltid sluntit och kommer alltid att slinta ibland när jag rakar benen. Oavsett mental hälsa.

Men i alla fall. Mamma kollade närmare och pekade på olika ärr, och sade "Mitt barn". Och det gjorde ganska ont i mig för jag insåg vad jag har gjort mot mig själv.

Nej, jag är inte alls stolt över allt jag har gjort med min kropp. Vissa saker kan jag önska att jag inte hade gjort. Men när jag gjorde vissa saker kändes min kropp inte som min kropp, och mitt jag inte som Mitt Jag.

Nej, jag är inte alls glad över att jag har mått ganska dåligt ganska mycket. Visst får jag ett annat perspektiv på tillvaron och blablabla allt vad en del säger. Men et var liksom inte värt det det minsta lilla. Jag skulle gärna gått lyckligt ovetande hela livet, istället för olyckligt vetande. Jättemycket hellre.

Ps. Jag gillar min mamma. Hon är bra. Ok? Ds

Idag när jag varå friskis kom jag på att man kanske borde applicera festivalreglerna på verkliga livet också. Vardagslivet. Tillämpa festivalreglerna i vardagen. Ja. Ja, det ska man nog göra.

Festivalregler

1. Inget sex med någon i samma camp - här byter man ut "camp" mot "familj", sen är allt ganska klart
2. Ingen öl. Möjligtvis om den är gratis.
3. Inget sex med någon som låtsas vara överdrivet förtjust i en, för då känns det som att förlora all heder när man vaknar upp sen, men glöm inte att mänskan ändå ska verka tänd på dig
4. Det här den regel ingen någonsin kunde minnas, därför kan man stoppa in passande regel här. Det är det som är det lilla extra med den här regeln!

Nu ska jag verkligen antingen rita en teckning i bara klarblå, vit och svart (kanske kanske lite lite ljusljusljusaprikos) eller läsa mer om centripetalkraft.

Igår såg jag en dokumentär om kvinnor som tyckte att de hade för små bröst. Den innehöll allt från vitaste white trash, till vad som kunde varit normala människor. Ett roligt exempel på bländande vit white trash var en mamma som lät sin nioåriga dotter fota porriga bilder på henne som hon sedan lade ut på en hemsida där män kunde donera pengar till plattbystade tjejers silikonfyllningar. Det allra roligaste var att dottern - den nioåriga - var ganska bra på att ta porriga bilder. Man kunde ju blivit upprörd, men nja, det var så roligt. Nästan lika kul som den dokumentären jag och Stefan såg, där en tolvårig tjej och hennes storasyrra (inte syster, nej syrra) skulle ta kläder ur en container och storasyrran tröttnade och lämnade kvar tolvåringen i containern. Haha.

De normala tjejerna med små bröst var helt ok fina tyckte jag. De hade ju små bröst för att de var smala. Liksom. På de flesta blir det så. Smal kropp, små bröst. Fyllig kropp, fylliga bröst. Tjejerna hade bröst i proportion till resten av kroppen liksom. Det var ingen som var typ storlek 40 i kläder men ahde a-kupa, om man säger så. De var nog bara helt normala 34-or med helt normala a-kupor.

Jag tycker att det är snyggt med små bröst. Hur snyggt är det att ha två stora fettpåsar mitt kroppen va? Nej, inte så himla snyggt.

I förmiddags mådde jag inte så bra. Jag gjorde ganska ont.
Sen åkte jag till skolan. Där gjorde jag och Emelie tester, som gav oss svaret på frågan varför iv-barn kan så lite. Det var kul.
Sen åkte jag till stallet och någon sa "Men usch så du ser ut, Anna"
"Ja" sa jag. "Jag hade mensvärk innan jag drogade ner mig" sa jag
"Du är då allt ett skrälle" sa någon

Jag kom att tänka på att ibland är man så lycklig att man nästan blir olycklig. Man blir olycklig för att det inte kan vara sant att världen är så fin. Man vill bara gråta och det enda man ber om är att för alltid få stanna kvar i det fina.
Just nu känns det inte riktigt så. Att jag är så lycklig att jag nästan blir olycklig. Men det behöver inte alltid vara så.

Herrejesusususus
Jag kanske inte har mens, men nog har jag mensvärk allt! Ptja, varför inte? Jag höll väl ändå inte på med så fasligt mycket. Lördagar är ju min pluggfria dag. Fast romaner räknas inte, trots att vissa romaner kanske är plugg. Som Farenheit 451, den är både roman och plugg.
Kanske borde låtit bli att läsa den idag ändå, jag blir så arg av den mest bara. Man ser ju bara massa äckliga paralleller till snuskiga bibeln hela tiden (jag tänker kunskapsträdet, jag tänker enfaldiga kvinnor). Nä, usch och fy. Ge mig en bok av Erlend Loe så ska jag läsa den.
Jag börjar förresten misstänka att alla norrmän heter Erlend (förutom Börre, för han heter ju Börre).

En del där i början kanske skulle stått i mensbloggen? Jag vet inte. minmens.blogg.se i alla fall!

Jag försöker förklara för OkändKillePåHelgon varför det är ett riktigt klavertramp att helt sonika bara skicka ett mejl med "är du fortfarande singel"  som enda budskap. Det kan bli en tuff match!

Jag utgår från att vrf står för "varför", vilket jag självklart kan svara på.
Människor är känsliga varelser, deras självkänsla blir lätt lite nött i kanten. De låtsas ganska ofta vara starka och modiga, men jaja, alla vet ju att det är lögn. Människor tar åt sig, blir förolämpade för minsta lilla. Därför måste man vara lite försiktig och finkänslig - helt enkelt, inte så rakt på sak - när man ska umgås/interagera med en människa. Det är så pass allmänt känt att det till och med finns en benämning på det man besitter om man kan tas med människor utan att störa deras inre lugn; social kompetens.
Med social kompetens menas att man förstår att man kanske kan komma till det man vill ha sagt på omvägar. Man går liksom inte rakt på sak. Människor tycker att det är oartigt när folk går pang på rödbetan. De som är rakt på sak brukar i folkmun kallas "mentala elefanter" för att de bara plöjer på.
Även om människan man ska interagera med kanske förstår avsikterna med interagerandet, kan det ändå vara smart att ta lite omvägar, bara låta det komma långsamt och stilla som frosten om hösten. Så småningom liksom. Efter att man har sonderat terrängen lite. (Sondera betyder att man försiktigt läser signaler och spanar, inte att man dundrar rakt in med automatvapen)

Inatt drömde jag:
att jag hade blivit våldtagen och mördad, men hade glömt det och började komma ihåg det när jag var hemma hos Emelie. Ja, aningen bristande logik. Det var läskigt ändå. De (de som våldtog mig och dödade mig alltså) hade dragit in mig i en sumpmark och bundit fast mig med någon slags tjock fiskelina. Sen hade de dragit runt mig i vattnet ett tag, innan de våldtog  mig och ströp mig.

Nu har jag helt sjukt ont i huvudet. Jag tror att det är för att jag håller på att gå sönder av stress. Vad jag gör åt det? Jag lyssnar på The Smiths och tänker på hur fint det är att ligga bredvid André på en av badholmarna i Bovallsstrand och läsa GP.  Så får jag fina sms av Emelie också!

Inatt drömde jag:
att min klass missade studenten. Inte så konstigt att jag drömde det, eftersom jag spenderade söndagseftermiddagen till att gråta för att jag aldrig kommer klara av att ta studenten. Den tanken satte igång massa jobbiga tankar, som att jag inte heller kommer att kunna utbilda mig eller jobba. Ingen kommr att vilja anställa mig, om jag blir anställd kommer jag att bli deprimerad av stressen och pressen.
Till slut grät jag för att jag aldrig kommer att kunna sluta med sertralinen.
Jag grät också en skvätt över avstånd. Och tid. sträckhastighettid.

Jajaja, jag ska skriva ett tal om Stolta Slampor. Det är en förening, där alla medlemmar är slampor och stolta över sig själva. Jag tycker synd om dem som ser ner på sig så. Det är ju som acceptera patriarkatets syn på kvinnlig sexualitet. Herregud, det finns inget som heter slampa.
LIGG, FÖR HELVETE. LIGG OCH TYCK ATT DET ÄR SKÖNT OCH TÄNK INTE SÅ MYCKET MER PÅ DET.

Jag lyssnar på Daft Punks Alive-skiva. Jag testar en sak vi har lärt oss på psykologin, nämligen. Uppenbarligen ska låtar som man lyssnat på i bakgrunden när man haft känslor som känns påminna om de känslorna så att man känner dem igen.
Sist jag lyssnade på Daft Punk var jag i Stockholm. Kransen, närmare bestämt. Det var mitt i natten och jag var lagom lullig och mycket, mycket glad.
Ah, jag kommer faktiskt ihåg lite. Ljuset till exempel, jag kommer ihåg ljuset. Och chokladen. Och att jag hade den röda klänningen med vita prickar. Fast känslorna? Mjah.. Det fattas något här.

Oh my god, jag kom på en sak. Tänk om någon tror att jag vill ligga med Jens Lekman bara för att jag ska gifta mig med honom. Så är det ju inte. Man kan ju inte ligga med sin idol (det är ball att ha idoler ok ok)(jag skulle GÄRNA samt utan skam ha en sjungande helkroppsaffisch på Jens). Jag skulle i alla fall inte ligga med min idol. Vad du gör med din idol, det får väl kanske stå för dig.
Jag hade mer tänkt att när jag och Jens har gift oss så sitter jag på hans axel som en blå liten kanariefågel. Jag skulle kunna vissla med i hans sånger, och jag tror att det guppar så mysigt när man sitter på en axel på någon som går. Jag skulle kunna svalka honom med mina fina vingar också.
Ja, lite så var äktenskapet mellan mig och Jens tänkt.

Sara skrev i sin blogg att de hade sagt på Christer att man ska vara den som höra av sig, för då är man den som har kontrollen. Sara skrev också i sin blogg att det är svårt att veta när man är efterhängsen. Man vill fanimig inte vara efterhängsen.
Sara skrev också att hon saknade att mr.big ringde bara för att prata. Jag har ingen mr.big, men jag saknar att Någon ringer bara för att prata. Inte för att det är några fel alls på dem som ringer bara för att prata nuförtiden.

Förresten känner jag mest för att lägga mig och gråta just nu. Det kanske var en dålig idé att börja med p-piller igen. Det kanske i alla fall är en dålig idé med p-pillren om jag ska sluta med sertralinen snart.
Liggande kanske blir lite meckigare utan p-piller, men å andra sidan gör det ont i fittan med kondom (JO FÖR JAG PRATAR HUR JÄVLA MYCKET JAG VILL OM SÅNT I MIN JÄVLA BLOGG FITTA FITTA MENS BRÖST P-PILLER MENS FITTA TAMPONG) så då kan man inte ligga alls. Meckigheten liksom löser sig naturligt.

Nu ska jag berätta den bistra sanningen. Ty, jag har börjat med p-piller igen, vilket innebär att jag är kung över min egen mens igen. Wiho. Typ. Jag kan i alla fall betsämma när den ska komma och när den inte ska komma.
Igår kom jag på mig själv med att tänka att jag skiter i att ha mens den här månaden BARA för att jag inte hinner med skolan om jag har mens (två, tre dagar hemma på grund av mensvärk får liksom inte plats i mitt schema).
Om jag lät alkohol styra mitt liv lika mycket som skolan styr mitt liv skulle jag bli inlagd på avvänjning på tre röda.
Det var den bistra sanningen.

Inatt drömde jag:
att jag hade en skyddsling, en liten tjej i röd overall. Jag lyfte upp henne och viskade i hennes öra:
du kan också bli president, du får ligga med hur många du vill, du och bara du bestämmer över din kropp
och hon kollade på mig med stora, klarblå ögon och duniga snöflingor föll på våra kinder och hon nickade
sen sprang hon och slängde sig lika handlöst i snödrivorna som sin tvillingbror

Jag insåg alldeles nyss att jag inte har sagt ett enda ord idag. Jag har inte heller sett röken av en levande människa. Jag har däremot uppfunnit en jättegod macka med ajvar och keso, läst ut Doppler, läst 75 % av Pompeji, ätit onaturligt mycket spaghetti, undrat hur spaghetti verkligen stavas samt slutat gilla snabbkaffe.

Bara pang tjoff wroom kom insikten om det nog inte är så gott med snabbkaffe. Speciellt inte om man jämför med det där goda kaffet på Emmaboda. Gå rakt fram mot stora scenen, sväng höger, första kaffekiosken till vänster efter kanske sisådär 25 meter. Den galne dansken gjorde asgoda pommes, men inte så gott kaffe. Minns jag ärtt hade han sånadär stora saltkorn. Mums.

Hej, jag ville bara kolla att du levde
Jag lever och frodas! Jag har ätit asmycket pommes på Burger King
Gud vad gott!
Jaaa, jag har ätit två stycken!
Bara två?
Nej, alltså två påsar
Har du ätit två kg pommes?!

Man kanske borde ringa Helén för lite feedback på... på mitt roliga liv?

Man vill ju inte verka tjatig, men Jens Lekman är nog det bästa som har hänt världshistorien. Embryo är också en riktigt fin händelse. Jag blir mysig i hjärtat av båda. Laica blir man också mysig i hjärtat av, för hon puffar på en så snällt och lägger mulen mot axeln eller tuggar lite på jackärmen när man är lite ledsen. När hon gör så går tårarna från att vara ledsentårar till att vara mysigtårar. Det blir jag mysig i hjärtat av.

Något jag inte blir så mysig i hjärtat av, är att jag har feber. Feber i kombination med tyska-pluggande är aldrig roligt. Det liksom kliar i huvudet av feber. Nör det kliar i huvudet orkar i alla fall kanske inte jag engagera mig alltför mycket i adjektivets svaga böjning, löst sammansatta verb och ordföljden i bisatser (inte heller om det borde vara ett wenn eller als).

Inatt drömde jag:
nog något läskigt eller varmt. Jag vaknade och var helt svettig, så jag blev tvungen att slänga ner täcket på golvet. Det var ganska dumt att slänga täcket på golvet. Jag kunde inte hitta det sen när jag blivit normalt kall igen.

Jag såg sista halvan av en tysk film och sen åt jag frukost och Stefan eldade nästan upp sin macka (snarare brödrosten eldade nästan upp hans macka), sen åkte jag till Kalle och pressade in handen i hans brevlåda och lade in nyckeln och sen åkte jag till centralen och grät och sen kom jag hem så småningom och då kom tjejerna i klassen och åt scones medan jag grät en skvätt till.
Jag mår bra. Det gör jag. Det är bara det att det är så långt mellan hemma och Stockholm.

Jag har en idé:
man skulle liksom kunna spara tid de gånger man inte gör så viktiga saker, typ på vanliga veckor och de helger man har mensvärk, och så skulle man kunna plocka upp den tiden ur fickan när man gär något man aldrig vill ska sluta.

Jag ligger som förpuppad under täcket och allt är så gött och varmt och mysigt. Ett lätt illamående visserligen, men ja, jag mår som en kattunge ock ibland vaknar jag upp ur halvdåsen av att jag kurrar och kanske snarkar till.

Sen inser jag att jag har blivit kriminell. Att jag snattade förförsta gången i hela mitt liv inatt. Jag var förvisso ovetande om att den där såsen på Burger King inte var gratis, men ändå. Helt skrupellöst norpade jag åt mig den efter att ha köpt den tredje påsen pommes frites.

Men jag tänker vidare och med tanke på att den där såsen smakade rökt grizzlybjörn tycker jag att jag och Burger King på något sät är kvitt. Jag kanske tog deras sås, men de kanske försökte få mig att äta en såsifierad rökt grizzlybjörn.

Inatt drömde jag:
massa fylledrömmar som är för komplexa och komplicerade för att man kan återge dem här

Ok, nu är det så ATT JAG FYLLER ÅR IMORGON!

Jaha

Ja, jag vill ha massa grattissms, tack tack

Nog ska vi kunna ordna det, snälla fina rara Anna

Ååh, tack, det är allt jag vill ha i present - massa massa sms

Men tänk om man läser det här försent och din födelsedag redan har varit?

Det gör inte så mycket, man kan skicka ett sms och bara skriva något snällt i största allmänhet

Du har då sannerligen tänkt på allt!

Ja, visst har jag det visst har jag det

Nä, fan ta mig, här hade jag lovat mig själv att göra tyska för en gångs skull samt att för en gångs skull lägga mig i tid så att jag kan läsa mer än en timme (jag vill läsa ut den dåliga boken nu och börja med en bättre, men den jag håller på med - Påven Johanna - är av det slaget att man måste läsa ut den för att få ut något av den) utan att det är mer morgon än natt när jag ätnligen somnar.

För övrigt fyller jag år på torsdag och jag vill ha jättemånga sms och kramar och komplimanger.

För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.

Förlåt dig själv.


Och det gjorde jag.

Nej nej nej åh nej det är inte sant!! DÖ DÖ DÖ TÄNK OM VI FÅR DÖ?! Eller nej, så hemskt är det inte, men nästan! Här har man liksom lyckats få världens bästa sommarjobb, men när behöver de mig mest då va???

15/7 - 15/8 !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Elände och förtvivlan, elände och förtvivlan! För alla vet ju att Emmaboda är 31/7 - 2/8. Näe. Men jag kanske kan kolla med hundögon på stora sturska överstesköterskan och viska sorgset att jag åtminstpne kan få ledigt på fredagen och över helgen?   

Det börjar kännas bättre nu. Jag och Sara smutskastade alla de svidande nederlagen inatt, medan jag kollade på youtube-klipp på Jens Lekman, så nu börjar det definitvt kännas bättre. Nu ska jag skriva upp massa bra saker.

• Laica
• Alla fina vänner
• Jens Lekman
• Fina kläder
• Bra böcker
• Oljekritor
• El Perro Del mar och Sambassadeur
• Tekannan Felix
• Att ha golvvärme i halva huset
• Jens Lekman (han är ju så himla bra att han får stå två gånger)

Jag låg och tänkte på alla svidande nederlag. Jag ska räkna dem som har varit inom loppet av ett år (dvs. 6/1 07 - 6/1 -08).
1
2
3
4
5
Det tredje var alltså värst. Det är det och fyran som jag tänkte på mest. Fyran är också ett väldigt otrevligt nederlag, för det var verkligen bara paranoian som fick ta över. Men som tur är har jag El Perro Del Mar. Ja, så ska jag ju gifta mig med Jens Lekman också, jag måste tänka på det lite mer.

Wiiii, klockan var 13:13 när jag började med det här, vilket ju betyder att någon tänkte på mig! Jag undrar vem det var. Hoppas att det var någon jag hoppas att det var. Vore ju tråkigt om det var någon lärare till exempel, som tänkte att det verkligen har gått utför för mig. Det vore inte alls kul faktiskt. Jag tycker att det kunde ha varit någon som insåg att den är jättekär i mig. Någon snäll och fin och bra. Jag behöver uppskattning.

Inatt drömde jag:
att jag och den förlorade fadern till min ofödda barn fick tvillingar som hette Selma (fint namn) och Lolo Coex (konstigt namn som dfftmob kom på)(man uttalade förresten inte x:et). Jag födde dem i World Trade Center, alltså det som rasade, på en röd säng. Kalle låg i sängen bredvid och födde barn han med. När man skulle åka hem med sina barn var man tvungen att åka lerslalom med bäbisarna och precis när jag skulle till att åka kom Beebop och var utklädd till banan och sa grattis, innan han gick tillbaka till sina vänner i banansekten han hade joinat (alla hans banankompisar var gula och mogna men han var gröngul och omogen).
Kalle fick förresten massa lera i ansiktet hela tiden.

Ja, jag är bitter. Och sur också. Riktigt LÅNGSUR tänker jag vara.
Och förihelvetestusingen dumma dumma slowinternet slutar fungera hela tiden.
JÄTTEMYCKET MENS OCKSÅ. HÖG PÅ VÄRKTABLETTER OCKSÅ.
Och apropå rubriken kan ju ni ta och fundera eller lyssna på Chelsea Hotel No. 2 med Leonard Cohen och usch nej fy. Jag och Helén ska power-sörja sen.
Rubriken borde förresten vara Hon krisar igen för det gör gör gör jag. Krisisiisisisisisssiiiiiiis.

Inatt drömde jag att jag hade börjat jobba på DS. De hade en invigningsrit. man fick tvätta ansiktet i alkogel. Jag fick in i munnen och det smakade rosa bubbelgum.

Åh helige någonting, jag önskar att jag blir känd så att jag kan få skriva en bekännelsebok. En självbiografi. Mina memoarer! Männen jag älskade och dem jag bara gav min kropp ska den heta! Och DN ska göra artiklar om den och artiklar om mig med bilder där jag och mannen i mitt liv står berdvid varandra i gummistövlar och kollar in i kameran på ett outgrundligt sätt, men man förstår att det gick bra i alla fall.
Innan Männen jag älskade och dem jag bara gav min kropp ska jag skriva Segern. Segern är boken jag kommer att slå igenom med. I artiklarna om den kommer jag vara på bild i motljus, närbild i motljus, kanske lite rökigt på något vis, ett blåaktigt ljus. Folk kommer att se upp till mig så! Oh!

Idag är snön som sånadär insekter som virvlar runt i flcokar i motljus. Kanske virvlar de runt i andra sorters ljus också, men jag tänker bara på dem när de virvlar i motljus.
I alla fall var snön fin och jag och Laica galopperade som om det vore 1999. Efter galoppturen kom jag att tänka på det där nyårslöftet om att min nästa pojkvän ska vara mannen i mitt liv och fadern till alla mina ofödda barn. Och så kom jag på att det var lite inskränkt att tänka så, så jag redigerade mitt ena nyråslöfte lite (jag lovar fortfarande dyrt och heligt att mensblogga oftare); mitt nästa förhållande ska bara inte vara så destruktivt. Det tycker jag är ett bra löfte, som jag började med i somras eller så. And that's why I'm not ihop.

Idag insåg jag massa jobbiga saker. Det var jobbigt. För att lindra lidandet trotsade jag mensvärken och släpade mig till stan. På stan köpte jag

• tre storlekar för stor polo som ju blir som en klänning!
• en blå klänning med spets och kroppsnära passform!
• en fin huvtröja med höghus på!

för jag har hört att det är sånt man ska skriva i en blogg. Vad man köper och så. Vad man gör om dagarna.
Sen kollade jag på Pans Labyrint och åt vindruvor utan kärnor. Det kändes lyxigt. Nu lyssnar jag på Laleh och önskar att jag hade fler böcker av Erlend Loe.

Inatt drömde jag om poppers och bebisar i blårandiga bodys (alltså bodys som klädesplagget, inte bodies som kroppar). De hade vita mössor också. Poppersen var röd, vilket den kanske kanske inte är.

Min bror ringde just och var överlycklig för att hans duschavlopp äntligen fungerar ordentligt. I flera månader har man bara kunnat duscha i två minuter innan det har blivit så fullt med vatten att det har börjat läcka ur duschkabinen. Någon självmordsbenägen hade kunnat dränka sig i den där duschen utan problem.
I tio dagar har han envist rensat och rensat och rensat i varje ledig stund. Kalle är duktig. Ett gediget arbete. Det lönar sig med gedigna arbeten, för nu kan man duscha länge i duschen igen.

OCH JA, EMBRYO HAR BLOGGAT IGEN!!

Eftersom att jag har hört att nyår är det som alla pratar om ska jag prata lite om nyår.

1. Vi åt middag hos Emma och jag tror att stackars Erik fick veta massa saker han inte vill veta om sin kusin
2. Jag och Ehlin försökte synka Göran Persson-låten med våra mobiler
3. Jag hädade grövre än vanligt
4. Vi blev superhjältar och hade superkrafter som att man lade sig över någon och förmultnade (det var Autumn Leaves) eller sprutade vatten ur händerna (det var inte Winter Spirit, utan någon annan)
5. Jag stod 20 meter från festen och dansade ensam och smsade lite
6. Ehlin och jag tog en flaska champange och låste in oss på toaletten
7. Det blev 2008
8. Jag och Ehlin skumbadade in det nya året
9. Duppiduppiduppiduppduppdupp dansade vi till Saras skiva
10. JAG HÅNGLADE MED EMMA!!!!!!
11. Jag däckade och sen bussade vi hem och jag åt mackor i min ensamhet för Emma har pojkvän och sen vaknade jag 07:11 av ett sms från goddamn Italien, vilket betyder att jag har smsat till Italien

Idag har jag analyserat pepparkakor och haft mensvärk i knäna
Just ja, jag klämde mitt huvud i en dörr igår när jag skulle ringa Kalle och göra Tabitha-ljud