jag kommer aldrig aldrig tillbaks
Imorgon åker jag hem. Hejdå Falun. Jag får ont i magen av den här staden. Folk är så oartiga här, verkligen stirrar ut en. Det är inte fint att stirra, men ingen bryr sig om det här. Igår var jag på min gamla skola. Där stirrar alla på en fast de försöker låtsas om att de inte märker att man syns. Jävla skitställe. Inte undra på att tonåren var jobbiga. Jag är förvisso fortfarande i tonåren. Den bra delen av tonåren, det sista halvåret.
Fast det är skönt att cykla till stallet. Jag är kärast i världen i Laica.
Fast det är skönt att cykla till stallet. Jag är kärast i världen i Laica.
oops
Vad ska man säga?
Jag är bra på att förstöra saker, men något måste man ju vara bra på.
Om det nu kan kallas förstöra. Just det!
Jag är bra på att förstöra saker, men något måste man ju vara bra på.
Om det nu kan kallas förstöra. Just det!
they're flying within you again?
Känner mig så himla värdelös och ivägen. Just nu, just exakt nu. Jag känner ganska ofta så, men det känns extra mycket just prick nu. Därför vill jag lägga mig på sängen och gråta lite nu, sen sova. Men jag ska sminka mig och gå på stan och träffa människor. Fina människor, visserligen, men ändå. Jag är ur form.
lord, forgive me
Hmm. Jag minns inte särskilt mycket från igår. Vi åkte till Mariatorget och gick på Babas, där träffade jag någon som bjöd på drinkar och taxi till Berns, där vi nog gick före i kön (jag minns i alla fall ingen kö, inte heller att jag betalade något) och där inne vet jag inte vad som hände. Sen vaknade jag upp, hemma. Lite mer minns jag, men det är nog inte så kul att läsa.
syskon
Kalle kommer in. Han är sjuk, har feber. Jag kollar på webb-tv; Sjukhuset, mitt och Kalles knark.
- Meh, kollar du på sjukhuset utan mig?, frågar han, förnärmat.
- Ja, svarar jag.
Han kollar på mig.
- Har du varit någonstans?
- Ja.
- Varför?
- Eeeh.. Jag hämtade en kofta jag hade glömt.
- Var då?
- På söder.
- Jaså jaja jaha. Säg till när du ska kolla på nästa avsnitt.
Kalle förstår mig. En annan skulle frågat i vilket sammanhang jag glömt tröjan. Vi gör också alltid samma tecken i stensaxpåse.
- Meh, kollar du på sjukhuset utan mig?, frågar han, förnärmat.
- Ja, svarar jag.
Han kollar på mig.
- Har du varit någonstans?
- Ja.
- Varför?
- Eeeh.. Jag hämtade en kofta jag hade glömt.
- Var då?
- På söder.
- Jaså jaja jaha. Säg till när du ska kolla på nästa avsnitt.
Kalle förstår mig. En annan skulle frågat i vilket sammanhang jag glömt tröjan. Vi gör också alltid samma tecken i stensaxpåse.
we are shadows
Det händer att jag tänker på den där tiden, när jag var tvungen att gå på toaletten i skolan flera gånger om dagen och sticka in pennuddar så hårt jag kunde i magen och benen; när jag bara orkade ligga i soffan när jag var hemma för ansträngningen att andas kändes nästan omänsklig; när jag inte kunde somna förrän jag hörde pappas väckarklocka. när jag inte kunde äta, när jag låg på golvet och skrek, när jag inte kände någonting men ändå allt som gör ont.
Jag får aldrig bli så igen. Jag är inte så. Det är inte jag. Det är någon annan.
fyfan III
Och det är ju inte som att jag trodde att det inte skulle bli såhär, men det känns ändå snopet. Här har jag slösat massa dyrbar tid och tankekraft. Pengar också. Jag undrar ibland vad jag gör för fel. Jag borde börja gå til en psykolog igen och ta reda på vad jag gör fel så att jag sedan kan rätta till felet.
fyfan II
Det är inte så lätt att tröstäta när man inte har någon ost, brödet är slut, ens bror har ätit upp all choklad och man måste spara nudlarna till jobbet imorgon.
Egentligen behöver jag inte tröstäta. Jag behöver få lägga mig i en säng och bli omhållen. Och när den som håller om mig går, eller jag åker hem, måste jag vara säker på att personen tycker om mig och önskar att jag fortfarande låg kvar i dess famn. Jag måste vara säker att den saknar värmen av mina andetag mot huden och saknar mina kalla fingrar i håret och öronen. Man måste våga lita.
Men det är svårt att tro att någon uppskattar mitt sällskap, ens tanken på mig, när jag bara är sur, gnällig, självcentrerad, bitter. Fin vän jag är. Jag saknar mamma.
Egentligen behöver jag inte tröstäta. Jag behöver få lägga mig i en säng och bli omhållen. Och när den som håller om mig går, eller jag åker hem, måste jag vara säker på att personen tycker om mig och önskar att jag fortfarande låg kvar i dess famn. Jag måste vara säker att den saknar värmen av mina andetag mot huden och saknar mina kalla fingrar i håret och öronen. Man måste våga lita.
Men det är svårt att tro att någon uppskattar mitt sällskap, ens tanken på mig, när jag bara är sur, gnällig, självcentrerad, bitter. Fin vän jag är. Jag saknar mamma.
fyfan
Har varit i Åkersberga nästan hela dagen och ätit bullar och potatis och äppelpaj och jag har spelat tv-spel och Jakten på Diamanten. Jag har fått med mig massa äpplen (MELBA!!) och plommon hem. Och det känns ganska fint, det mesta. Tills jag kommer till hissen, ser lappjäveln i hissen.
Jag får inte vara i mitt kök nästa vecka. Och jag får inte gå på korridorsgolvet nästa vecka, för om jag gör det kan jag halka på polishen.
Jag får inte vara i mitt kök nästa vecka. Och jag får inte gå på korridorsgolvet nästa vecka, för om jag gör det kan jag halka på polishen.
mat
Min nya favoritmat: morötter man doppar i aioli
Once you dopp, you can't stop - testa!
snutty
Jag och Helén hittade peppen för Sidewalking igårkväll. Tyvärr tappade vi peppen när vi kom dit. Alla var så gamla och såg så himla söderhippa ut. Och så hade vi missat deras toalett och kissat på Nytorget i onödan också. Vi gick på alla läskiga gator ett tag istället.
Det var ändå en ganska spännande kväll. När jag sto ute och rökte och väntade på Helén, som var tvungen att springa upp till femte våningen och hämta sitt sl-kort kom det ut en kille på en balkong, lutade sig över räcket och lade av en så kallad riktig brakare. Jag var tvungen tt gömma mig bakom en fet, antagligen dyr stadsjeep och skratta.
Sen såg vi massa konstiga tåg i tunnelbanan också, de såg ut nästan lite som godståg eller så, inte som tunnelbanetåg i alla fall.
Imorse trodde jag att jag skulle kräkas i tvättstugan på min nytvättade tvätt. Jag mådde så himla mycket sämre än vad jag förtjänade. Jag jobbar inom vården, Gud borde vara snällare mot mig.
modeblogg
IKEAs hudkräm är så himla bra. En klick räcker till hela kroppen och man blir mjuk och man luktar gott. Den kostar typ 29 kr och kommer att räcka en mansålder.
Nu ska jag älta lite. Älta en inbjudan till Norrköping.
Nu ska jag älta lite. Älta en inbjudan till Norrköping.
a girl with a constant fever
Igår jobbade jag med feber. Det var inte kul. Sen kunde jag inte sova. Så jag trodde att jag skulle vakna död. Men jag mådde och har mått ganska bra idag. Trots att det, för en gångs skull, var mycket att göra på jobbet (okok, jag snodde åt mig lite rum att städa).
Nu har jag feber igen. Det är så typiskt.
Men jag fick i alla fall beröm idag på jobbet, massa beröm, så att jag grät lite på tåget hem. Kanske är det värt feber, att få känna sig duktig ibland.
Nu har jag feber igen. Det är så typiskt.
Men jag fick i alla fall beröm idag på jobbet, massa beröm, så att jag grät lite på tåget hem. Kanske är det värt feber, att få känna sig duktig ibland.
våra lyckade liv
Ehlin, Den Eventuelle svarade i telefonen när jag ringde för han är i Sverige nu och han kommer nog hit på fredag (hannkommerhankommer) och han pratade massa och han lät lite ledsen när jag sade att jag måste lägga på för att jag måste klättra upp till mina högsta hyllor!
gud
Ja, och förresten, alla ni där ute. Döden är på intet vis vacker. Den som påstår det har fel - fel fel fel fel fel. Döden är jävelskap. Lidande, rent lidande.
Förut var jag inte rädd för att dö, för jag tänkte att om man dör gammal är man nöjd med livet och man somnar in lugnt och stilla.
Nu är jag så jävla rädd för att dö. För att bli gammal och dö.
Och om jag märker att jag håller på att bli gammal kan jag inte begå självmord för att slippa en utdragen död, för jag tror att oavsett hur mycket man vill dö vill man ändå inte dö. Livet är alldeles för kärt, tyvärr.
Förut var jag inte rädd för att dö, för jag tänkte att om man dör gammal är man nöjd med livet och man somnar in lugnt och stilla.
Nu är jag så jävla rädd för att dö. För att bli gammal och dö.
Och om jag märker att jag håller på att bli gammal kan jag inte begå självmord för att slippa en utdragen död, för jag tror att oavsett hur mycket man vill dö vill man ändå inte dö. Livet är alldeles för kärt, tyvärr.
piss
Nä fuck you livet nu tänker jag gråta
ER
Nu börjar utredningskarusellen igen. Och jag vet inte om jag orkar gå på massa kontroller och ha långtids-ekg som kliar och bli stucken i armarna och känna efter ordentligt och kolla på blinkande lampor och massa massa mer. De hittar ju aldrig något.
Jag svimmar. Så är det. Utan anledning så svimmar jag.
Jag orkar inte åka in och ut på akuten. Och jag orkar inte bli inlagd. Definitivt inte det.
Jag har inte råd att åka in och ut på akuten.
Fan. Skitkropp. Fungera någon gång.
Jag svimmar. Så är det. Utan anledning så svimmar jag.
Jag orkar inte åka in och ut på akuten. Och jag orkar inte bli inlagd. Definitivt inte det.
Jag har inte råd att åka in och ut på akuten.
Fan. Skitkropp. Fungera någon gång.
dråpslag
Alldeles nyss kände jag att fan vad mycket ost jag har på mina mackor. Jag, som just förklarat varför osthyveln med stålhandtag är den bästa (för att den skär tjockast skivor), för PolenAdam. Jävlar. Så genant.
samvetskval
Det kändes inte så bra på jobbet idag heller. Av andra anledningar (men även samma som igår). Just nu känns det så jävla dumt att behöva pengar.
Alltså, jag kan ju leva med att jobbet är segt, och att sköterskorna har mindervärdeskomplex och är totalt inkompetenta. Till en viss grad kan jag leva med deras inkompetens. Sen får jag inte leva med den.
Var och en som är verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder skall vaka över att dessa får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla detta till socialnämnden.
Ur Socialtjänstlagen, 14 kap. 2 §
Alltså, jag kan ju leva med att jobbet är segt, och att sköterskorna har mindervärdeskomplex och är totalt inkompetenta. Till en viss grad kan jag leva med deras inkompetens. Sen får jag inte leva med den.
Var och en som är verksam inom omsorger om äldre personer eller personer med funktionshinder skall vaka över att dessa får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild skall genast anmäla detta till socialnämnden.
Ur Socialtjänstlagen, 14 kap. 2 §
det där var fina dar
Mitt liv suger på riktigt just nu. Det är så helvetes trist att jobba på älreboende, inget händer. På min avdelning finns det åtta patienter, och vi är tre som arbetar varje pass. Jobbar man dag byter man blöja efter natten; klär på dem; serverar frukost, lunch och middag. Detta går väldigt fort. Även om man gör jättesegt och väntar utanför dörren när patient x eller y ska försöka bajsa med förstoppning.
På sjukhuset bäddade man en säng och tvättade en annan patient när patinet x eller y gjorde sin morgontoalett. Man spolade även katetrar, lindade ben och kollade sår. Där liksom sprang man - hela tiden. Idag satt jag mest, och läste en bok om patientvård, på nivå för imbecilla. Kul.
På sjukhuset bäddade man en säng och tvättade en annan patient när patinet x eller y gjorde sin morgontoalett. Man spolade även katetrar, lindade ben och kollade sår. Där liksom sprang man - hela tiden. Idag satt jag mest, och läste en bok om patientvård, på nivå för imbecilla. Kul.