sorg
äkta vänskap
För liksom HALLÅ, om man inte ger julklapp till sin allra bästa vän som man alltid har kunnat skrattat med oavsett hur ont man har haft, då är det ju inte ens bästa vän. Det är ju uppenbart. Den kan ha varit den enda som har orkat med att lyssna, kanske till och med den enda som har orkat med tystnaden, men byter man inte julklappar så kan man ju definitivt börja tvivla på om man egentligen har betytt något för varandra. Sen om man låtsas att man har viktigare (?!) saker att prata om, då är det bara att radera den hemska människan ur telefonboken och blocka den på msn och sluta bevaka den på bilddagboken och aldrig mer läsa den jävla personens blogg.
ponera att det blir så
Men tror du att någon vill ha en doktorsom är Sjuk I Huvudet?
-
Varför skulle någon vilja ha det?
Jag..kanske har större förståelse.
Måste man uppleva för att förstå? Varför ansträngde du dig förresten inte lite mer?
Alternativ 1:
Jag gjorde mitt bästa men var för dum för att lära mig
Alternativ 2:
Jag var Sjuk I Huvudet och trodde att det ändå inte var något man överlevde och det är förresten helt omöjligt att försöka lära sig något när man dör litegrann hela tiden
Men jaja, jag har fått ett sommarjobb och jag kan kanske bli något annat istället för vad är meningen med att drömmar uppfylls? Alla som har läst Glasblåsarens Barn vet ju att det inte är bra att drömmar uppfylls.
Alternativ
Snart kommer boken!
julångest fast inte så farlig ångest
Inatt drömde jag först att jag cyklade runt på Lidingö, men det visade sig vara Paris och blev så småningom bland diplomathusen i Madrid och sen var jag helt plötsligt mitt på Klarabergsviadukten. Sen sprang jag och mamma (klädd i trench) runt på t-centralen och försökte hitta tågen till Skarpnäck, men vi hittade bara till en lila linje. Efter ett tag tappade jag bort mamma och blev fast på blåa linjen mellan centralen och kungsan.
Och hela dagen har jag haft studentångest och vuxenångest och ansvarsångest.
Filar och förbereder
Börja lägga mig i tid PÅ RIKTIGT
Städa skrivbordet ofare för att det lönar sig i längden
Sluta ge upp så fort saker börjar gå bra (eller dåligt)
Bara ljuga om saker som är nödvändiga att ljuga om (t ex, sluta ljuga om vad jag ätit till middag bara för att jag inte orka säga ordentligt för att jag då måste ge mig in i djupare, mer beskrivande förklaringar)
romantik
Men jag måste säga såhär; Jag behöver inte slänga mig ut för höga broar, jag behöver inte gå upp och försvinna i musik, jag behöver inte stövla runt i mossan för att känna att livet är härligt. Och det är ju inte för att jag får sjuka adrenalinkickar av att vandra av och an i korridorer eller så, men det är bara det att jag är så glad för att jag vill leva. Man kan väl inte kräva så mycket mer tycker jag. Bara man inte önskar att man ska dö i sömnen varje natt man går och lägger sig.
Power-sörja
Någon liten felkoppling
Det är sånt som man måste lära sig att leva med, även om man hatar det och även om det förstör alldeles för mycket. Så säger min mamma och han är ganska gammal så jag tror att hon har rätt.
Därför är man inte ens en Stolt Slampa.
Ingen kvinna skall bli bedömd eller betraktad utefter sin sexualitet. Det finns inget som slampa, ordet existerar inte som konkret objekt. Oavsett hur många en kvinna väljer att ha sex med, hur ofta eller på vilket sätt, är det hennes ensak och något hon inte skall bedömas efter. Precis som det alltid har varit för män.
Att kalla sig för Stolt Slampa är att spela patriarkatet i händerna, att rätta sig efter gamla religiöst och patriarkalt betingade mönster. Det är samma sak som när en silikonfylld tjej säger att hon pumpade upp brösten för att själv känna sig fin och sexig, samma kapitulation för det patriarkala samhället.
Kajjis och Jag
Katarakt, robinson-pakt, eftermiddagsfika, förmiddagskaffe. Isla Alejandro Selkirk, Robinson Crusoe.
En hatt fylld till brädden med pastöriserad grädde. En katt fylld till bristningsgränsen med stoppning.
En lussebulle, med två russin i och florsocker som florsockret på lussebullen.
Ett mos. Och en korv. I perfekt samspel. Som en mosbricka.
Med vinäger på toppen kan minsta förkylning botas, om man har tur.
En gammal hagga i chic klädsel, dejtar man henne? En Fredrik Reinfeldt stor som en liten tekopp, vinner man honom på Gröna Lund?
Blir man jesus om man går på vattnet även om man fuskar och använder flytbrygga?
Har en man en pastöriserad mästerkatt i en hatt om man är en flytbrygga?
Nomineringar
- Klockrenaste citatet
- Fetaste fylletabben
- Naturligast (alltå mest nördig, det anses nämligen bra att vara nördig inom naturkretsar alltså)
- Den felande länken (den alla egentligen vill vara, trots att det anses fint att vara nördig)
- Den mest klassiska klassikern (fem är retoriskt rätt, därav denna sista, luddiga)
hjärtat sa donk och huvudet men oj
Men det är ju inte sant. Men Anna och är du säker att det är så bra och han utnyttjar dig bara och så vidare och så vidare alltid alltid.
Jag tycker att det är hyckleri att säga att man får bli kär i vem man vill för man får ju inte det för alla ska lägga sig för ingen verkar fatta att när hjärtat säger till får huvudet säga vad det vill. Är det bara jag som tog till mig budskapet i Tzatziki, morsan och polisen?
Ibland räcker inte ens en låssmed
Likadant med böcker är det. Okok, inte ens på min fritid skulle jag njuta av vare sig Magorian eller Keyes, men jag lovar att om jag så fick läsa Monica Fagerholm i utbildningssyfte skulle jag inte kunna vända ett blad för alla blad skulle ha blivit tunga som plåttak.
Så var det när jag skulle läsa Hemingway i utbildande syfte i våras. Jag har aldrig haft något emot Hemingway, han är så härligt kortfattad och liksom dschdschdsch och jag älskar när han skriver allt vad de dricker (och HUJ vad de dricker), men det gick bara inte. Och sen började jag läsa två dagar innan allt skulle redovisas och det var ju såklart bra.
Och Wilde, det var likadant med Wilde. Till och med med älskade älskade Boye var det likadant.
Stackars böcker
Jag tycker synd om boken som var så värdelös. Författaren är den dåliga. Av alla bra engelskspråkiga författare som finns - Doris Lessing får ju nobelpriset om en vecka, varför kunde vi inte fått läst Lessing? - fick vi läsa Michelle magorian. ?! Det står väl inte på förrän vi får läsa typ Marian Keyes också. Då hoppar jag av. Då är det liksom ingen mening längre.
upptrappning
Men varje kent-låt (förutom de på Tillbaka till samtiden, som jag inte riktigt har orkat lyssna in mig på) påminner mig så hemskt mycket om våren. Våren som var i år. Från mitten av januari till en sådär ungefär mitten av juli, då det var alla festivaler och västkusten hos André.
Kevlarsjäl - sitter på en buss och snön knarrar under däcken och jag vill dö
Rosor & palmblad - sitter på en cykel och gruset krasar och jag vill dö
Manen i den vita hatten (16 år senare) - en hand med en vante håller i min vante och min hand och jag Vill Verkligen Vara Glad
Månadens Erbjudande - ligger med kinden mot en kudde och blundar det hårdaste jag kan och jag vill dö
Revolt III - sitter på en stol och försöker tänka bort rummet och jag vill dö
Varje låt liksom. Jag försöker försöker träna bort det.
Siffror
Nä, jag har inte blivit dumpad, det är ingen som sagt till mig att Anna, jag är inte kär i dig även om du vill och tror det. Det är bara det att det där telefonnumret är utbytt. PIN-koder, portkoder, postnummer har ändrats, men det där telefonnumret till grannen med en gruva har Alltid Varit Likadant. Trodde jag. Men tji fick jag.
Fast målet finns ju kvar. Och det är bra.
Klistret
Annars längtar jag väl mest till Stockholm, som vanligt som vanligt. Jag har hittat hur många ögonfransar på kinden som helst i flera dagar nu så jag har önskat och önskat och alla fattar ju vad jag har önskat och jag tror att the payload ligger och laddar. Mmmm.